Remissdebatt

  • Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet. Diskussion.


  • Herr talman! Bästa lagting och ålänningar. Jag ska nu berätta om årsredovisning 2020 för landskapet Åland.

    År 2020 var ett år som inte liknade något annat. Det som i synnerhet drabbade landskapet Ålands ekonomi hårt var dels ett skattebortfall i storlek 30 miljoner samt dels kostnader om cirka 18 miljoner relaterade till Covid-19.

    Landskapets räddning har genom tiderna varit en god kassa. Den goda kassan uppgick runt år 2008 till nära 180 miljoner. Kassan sjönk sedan gradvis för att sedan åren 2012-2019 pendla mellan 30-60 miljoner. På bokslutsdagen 31.12.2020 var kassan cirka 30 miljoner. Tanken är naturligtvis att samla i ladorna under goda år för att ha beredskap för sämre tider. Trots det rejäla underskottet för 2020 klarade sig landskapet utan att behöva lyfta lån. Som bekant har hyror till fastighetsverket innehållits vilket är en delförklaring, även PAF-medel som reserverats bidrar till likviditeten.

    Grundbudgeten för år 2020 visade ett underskott om knappt 10 miljoner. Under året lades totalt fem tilläggsbudgetar vars totala underskott var cirka 36 miljoner. Detta innebär att den totala budgeten för år 2020 visade ett underskott på ungefär 46 miljoner. Utfallet blev slutligen ett underskott på nära 50 miljoner dvs. 3 miljoner högre eller i det här fallet något sämre än budgeterat. Merparten av de tilläggsbudgetar som i väldigt brådskande ordning togs fram under 2020 hade sin grund i att motverka pandemins negativa effekter på det åländska samhället för personer, företag och kommuner.

    År 2020 var ett mörkt år inte bara ekonomiskt. Arbetslöshet är för många en personlig tragedi, där inte alltid bara den som är arbetslös drabbas, familjer kan drabbas osv. När arbetslösheten var som störst i maj 2020 uppgick den till över 13 % vilket motsvarade drygt 2 000 personer.

    Skattefinansieringen sjönk med 30 miljoner jämfört med budget. De direkta kostnaderna för Covid-19 uppgick till över 18 miljoner, den beräknade ersättningen från staten beräknas till dryga 4 miljoner och nettoutfallet blir ungefär dryga 14 miljoner som kostnad i landskapets resultaträkning. Indirekta kostnader som har dykt upp är: Arbetstid som har gått åt till coronarelaterade ärenden, tappat tempo under sådana här omständigheter och projekt som har lagts åt sidan för de hinns inte med pga. att det dyker upp sådant som är väldigt akut, alla dessa indirekta kostnader är svåra att uppskatta men de är väsentliga.

    En utveckling av landskapets bokslut sker årligen. Tidigare finansminister Torbjörn Eliasson införde bland annat uppgifter om årsverken som nu gör att vi kan jämföra mellan åren. Årsredovisning och bokslut för år 2020 innehåller nu en konsoliderad resultat- och balansräkning där fastighetsverket ingår. Min förhoppning är att vi till nästa år kan utveckla detta ytterligare så att exempelvis Kraftnät Åland Ab och Långnäs Hamn Ab kan ingå i en konsoliderad resultat- och balansräkning. Det är förknippat med en hel del arbete och det ställer sina krav förstås på finansavdelningen som ska jobba med det här i verkligheten. En del nya nyckeltal har tillkommit och där finns det mycket att jobba med ännu. Ni som är bekanta med kommunala bokslut vet hur mycket man tittar på nyckeltal där och jämför då mellan åren mellan kommuner och mellan distrikt och så vidare. Nyttan av nyckeltal ska inte underskattas.

    Årsverken, som jag tidigare snabbt berörde, jämfört med år 2019 så minskade antal årsverken på den allmänna förvaltningen med 5 personer medan den hos myndigheter ökade med 21. Vi vet att det under år 2020 behövdes extra resurser, speciellt inom AMS, för att hantera den stora arbetslösheten. Finansavdelningen behövde resurser för att hantera de många fler utbetalningar i form av stöd och arbetslöshetsersättningar som uppstod. Polisen beviljades medel för tillfälliga äldre konstaplar för att täcka upp manskapsbortfall under tiden som 5 ordinarie anställda vidareutbildade sig.

    Några ord om revisionsberättelsen. Den pekar ganska tydligt på de problem som drabbade Åland år 2020. Revisionsberättelsen innehåller, utöver vad som nämnts ovan tidigare, en frågeställning runt avskrivningstider för broar, färjfästen och kajer. Detta behöver vi kika på inför kommande bokslut. Berättelsen lyfter även frågan om värderingen av landskapets aktieinnehav i Ålands Utvecklings Ab samt ett påpekande, som jag tror att har funnits med även tidigare år, om att texterna i årsredovisningen med fördel kunde kortas ner. Det tror jag att vi alla kan hålla med om. En variant är att korta ner de ordinarie texterna och istället fylla på med bilageuppgifter, det borde göra den mer lättläst.

    Landskapsrevisorn konstaterar att jämförelsen av resultat mot budget inte är lika ändamålsenlig som vanliga år. Vi kan nog alla
    skriva under på detta.

    Herr talman! Med dessa ord överlämnar Ålands landskapsregering årsredovisningen för år 2020 till lagtinget för vidare behandling. Tack.


  • Talman! Finansministern nämnde resultatet för Långnäs hamn och att detta transparent också skulle redovisas före i budgeten, liksom andra bolag. Det är en mycket, mycket god idé.

    En spännande sak med just Långnäs hamn är att vi kunde läsa i nyheterna för någon vecka sedan att man har ökat omsättningen betydligt, men samtidigt minskat vinsterna, vilket då betyder att man måste ha haft ganska kraftigt rabatterade priser i Långnäs hamn. Man bibehöll och till och med ökade viss trafik om inte jag missminner mig. Vilka ägardirektiv har gått ut från finansministern som ägaransvarig i det här sammanhanget, med tanke på det stora finansiella behov som finns som plats i landskapet som helhet?


  • Tack, herr talman! Vad gäller Långnäs hamn så ligger ägaransvaret under infrastrukturministern. Så från min sida har det inte gått ut några ägardirektiv. Däremot så ligger fastighetsverket, PAF, Posten och Kraftnät Åland under mitt område.


  • Talman! Det är infrastrukturministern som ska få frågan, tycker finansministern. Samtidigt så torde ju finansministern ha ett visst inflytande i vilka dividender som man vill få ut från sina bolag och den typen av ägarfråga. Jag vill fortsättningsvis fråga finansministern om den här saken. Hur kommer det sig att man har ökat omsättningen så pass kraftigt i ett bolag, men ändå så minskar vinsten och därmed dividendutbetalningarna?


  • Tack, herr talman! Vad gäller Långnäs hamn så känner jag dessvärre inte till deras resultat- och balansräkning.


  • Tack, talman! Tack minister Höglund. Finansministern lyfte det och det står tydligt att läsa i årsredovisningen att det år 2020 blev 15 fler anställningar inom landskapsförvaltningen än föregående år. Vi kan också se att lönekostnaderna steg med ungefär ett par miljoner. Det är samma ekonomiska kultur och syn på offentlig sektor som det alltid har varit, trots att det har varit ett pandemiår. I dessa anställningar finns det säkert pandemirelaterade anställningar, men trenden är ju den samma. När ska den bromsas?


  • Tack, herr talman! Lönekostnaderna i bokslutet 2020 var runt tre miljoner högre, tror jag, än år 2019. Där har vi förstås de anställningar som gjordes på grund av corona; försäkring på AMS, poliser - som jag nämnde och på finansavdelningen för att helt enkelt kunna hantera de här stora antal utbetalningarna som dök upp och kopplingen till inkomstregistret och så vidare. Men tittar man på 2019 så hade man fortfarande hjälp av konkurrenskraftpaketet och det upphörde ju 2019, det var sista året, vilket betyder att år 2020 var man tillbaka i den normala kostnaden på nytt.

    Som svar på frågan, vad gör man åt det här? Jag skulle säga att tilläggsbudget nummer 2 och dess ramar som man har satt upp så är väl en del av svaret på den frågan.


  • Tack talman! Ja, tittar man på sidan 25 så ser vi också att det är ju anställningar som har tillkommit till organisationer och underliggande myndigheter som kanske inte direkt har påverkats av pandemin.

    Det som jag vill lyfta fram är att ett ramarbete fungerade ju väl även under den förra mandatperioden. Nu kommer landskapsregeringen att införa det från årsskiftet. Men det räcker ju inte. Det säger sig självt egentligen att den delen inte är tillräcklig. Jag vill kanske ha lite mer ingående svar på när landskapsregeringen ämnar prioritera. Ser vi på hur våra företagare har varit tvungna att prioritera under pandemin så är det genom att effektivisera och prioritera bort vissa delar av sin verksamhet till förmån för att hålla en ekonomi i balans. Varför ska inte landskapsregeringen vara tvungna att göra det?


  • Tack, herr talman! Det är en berättigad fråga. Det är väl kanske en fråga som har lite mera med framtiden än med redovisning 2020 att göra förstås.

    Jag återkommer på nytt till arbetet som vi gör runt tilläggsbudgeten här och de tankar vi har. Vi har de här inbesparingsmålen. Tilläggsbudgetarbetet är igång. Vi har diskussionen om budget 2022 igång. Vi kommer runt midsommar att ha träffar runt hur vi kan spara pengar, helt enkelt utgående från de mål vi har satt upp. Jag skulle säga att det här arbetet är igång. Att förändra verksamhet tar sin tid, vet jag. Det är därför som vi har sagt att vi redan denna sommar behöver få ett startskott för det här projektet.


  • Tack, herr talman! Tack finansministern för presentationen. Ministern nämnde utfasningen av Utvecklings Ab som då har pågått under 2020 och ska väl också kanske slutföras. Men vad blir fortsättningen på det? Vilka bedömningar gör landskapsregeringen kring en typ av organisation motsvarande det som Utvecklings AB har gjort kring näringslivsutveckling och hanteringen av riskkapital? Vad ämnar man åstadkomma i stället för utvecklingsarbetet?


  • Tack, herr talman! Det där är en riktigt, riktigt bra fråga. Utvecklings AB i dess nuvarande form och som bolag kommer och fasas ut, är tanken, på ett snyggt och kanske utdraget sätt för att liksom optimera det innehav man har. Men vad kommer istället? Det är ingenting klart där. Men det är ju en fråga som diskuteras. Vi vet från regeringshåll att det behöver finnas ett alternativ. Jag har ju sett hurdan nytta de här fastighetsbolagen som har funnits och Ålands Utvecklings Ab gör och vilken nytta de har gjort för sysselsättningen och för att skapa företag som annars inte skulle blivit skapade, de har helt enkelt skapat näringsliv med åtföljande arbetsbehov. Så det är en högprioriterad fråga. Vi återkommer till den.


  • Jag tycker att det är bra att landskapsregeringen iscensätter någonting nytt och någonting som ska komma efter. Enligt min bedömning så är det bra att det på utsidan av den allmänna förvaltningen finns en aktör som verkar bland företagarna och som hanterar de här redskapen som till exempel på svenska sidan innehas av Tillväxtverket, Innova och Vinnova och många andra organisationer som arbetar för näringslivets främjande.

    Men jag vet också så mycket att det kommer att krävas en lagstiftning om man ska kunna till exempel överföra medel, riskkapital för hantering och så vidare. Jag hoppas att landskapsregeringen kommer med en lagstiftning och en idé om hur det här ska skötas i framtiden.


  • Tack, herr talman! Vi är helt överens där. Tanken är att det ska komma den lagstiftning som behövs så att det ska möjliggöra ett nytt åländskt Utvecklingsarbete Ab i någon form. Vi är helt överens om att det här behövs för det åländska samhället, för utvecklingen. Så bra!


  • Talman! Också jag vill säga tack till finansministern för redogörelsen. Jag har lite funderingar hur finansministern ser på de följande budgetåret just nu när vi har två ekonomiska system som kuggar i varandra och som gör att vi får extra inkomster. Hur ser finansministern på det? Hur ser finansministern på möjligheten att också aktivera 51 § i självstyrelselagen när det gäller att kunna få extra stöd för både Alfrida och corona relaterade kostnader? Hur går diskussionerna i landskapsregeringen kring de möjligheterna?


  • Tack, herr talman! Jag börjar med Alfrida. Där är det på sluttampen. Ålandsdelegationen ställde ett antal frågor till regeringen. Vi skickade in svar på det nyligen, för 1-2 veckor sedan ungefär, och väntar nu på att få pengarna. Så det är långt gånget. Där har vi gjort så gott vi har kunnat, så långt vi har kunnat från vår sida.

    Angående 51 § vad gäller coronakostnader så vet vi att i resultaträkningen har vi 14 miljoner netto som inte är ersatt. Det finns ytterligare kostnader. Det kan finnas intäktsbortfall och det här avser vi ju förstås att söka. Så det är på gång, det diskuteras och ansökan kommer att lämnas in här. Jag vågar säga nej, men det är också ett högprioriterat område.


  • Talman! De diskussionerna som man har med riksregeringen, kan ministern säga någonting om dem? Låter det som en framkomlig väg att få ersättningar i enlighet med 51 §?

    Sedan var finansministern till självstyrelsepolitiska nämnden och vi diskuterade skattegränsen här i slutet av förra veckan. Finns det mera besked kring det? Hur ser kontakten ut till rikssidan med rikspolitiker när det gäller att mildra och lösa skattegränsproblematiken på bästa sätt? Det borde vara en väldigt hög prioriterad fråga.


  • Jag tar skattegränsfrågan först. Det är väl kanske den fråga som är högst prioriterad. Här avser regeringen under veckan, troligtvis på torsdag, att helt enkelt göra en skrivelse till finansministeriet där man ber om att det ska tillsättas en arbetsgrupp. Det finns två spår här. Det ena är att vi kan tillsätta arbetsgruppen härifrån och helt enkelt bjuda in finansministeriet, tullen och skatteverket i spetsen, eller att vi tar ett eget initiativ där vi begär att finansministeriet tillsätter en arbetsgrupp. Det sistnämnda är det som troligtvis får mest tyngd. Så det kommer vi att ta upp här under denna vecka, troligtvis på torsdag, för att komma ytterligare en bit på den här vägen.


  • Ledamot Jörgen Pettersson (C) Gruppanförande | 13:25

    Talman! Det är med blandade känslor som jag står här och talar om årsredovisningen för 2020. För å ena sidan så är den sannolikt den främsta och bäst upplagda årsredovisningen hittills. Den har alltid utvecklats lite och den här gången så är den bättre än vad den tidigare har varit. Vi har mer årsverken att jämföra med. Vi har fler nyckeltal. Vi har tack vare framsynta finansministrar som Eliasson och Höglund ett bättre material att utgå ifrån när det gäller att forma framtiden. Siffror får inte vara allt, men siffror är viktiga för att man ska kunna dra rätta slutsatser om hur man ska göra framöver.

    Varje år är unikt, men 2020 var extra unikt. Det vet vi alla om. Vi gick väldigt mycket back till följd av att skatteunderlaget sjönk dramatiskt och till följd av kostnader som uppstod explicit till följd av pandemin som vi drabbades av. Trots det så har vi fortsatt att kunna upprätthålla en samhällsservice som i många fall, kanske i de allra flesta, är mycket, mycket bättre än vad man har både i Finland och i Sverige. Det är någonting att komma ihåg när vi resonerar om dessa siffror och vad det har inneburit för människorna. För vår vardag är på väldigt många sätt överlägsen andras när det gäller samhällsservice på väldigt många olika nivåer. Till det här kan man lägga att vi är skuldfria. Vi har förvisso en andel av den finländska statsskulden, men Åland som samhälle har ännu inte lyft lån. Vi har förberett för det som man gör, varje god och klok människa ser till att man förtöjer för storm men man hoppas på bra väder. Så har vi gjort. Vi har förberett. Vi är förberedda för att kunna upprätthålla likviditeten och kassaflödet i vår ekonomi.

    Sverige har 35,1 procent av sin BNP i lån, Finland har 59,4 procent. Vi har alltså att göra med två länder som är på varsin sida om oss som är svårt skuldsatta egentligen. Ändå så har de inte lyckats uppnå vår samhällsservice i många avseenden, inte alla. Det här ska vi komma ihåg när vi ska granska boksluten, för siffror är siffror men bakom varenda en siffra i denna årsredovisning så finns en människa som funderar på hur det riktigt ska gå.

    Vi ska minnas att bokslut upprättar man för att man ska kunna dra långsiktiga slutsatser om hur verksamhet utvecklas. De är inte lätta att jämföra och 2020 är antagligen svårare än alla andra. Det är till och med svårt att dra slutsatser från 2019 års bokslut, för där hade vi till exempel konkurrenskraftsavtalet som ställde till det på väldigt många olika sätt.

    Nåväl, vi har nu flera nyckeltal, vi har konsoliderat fastighetsverket. Finansminister Höglund har aviserat att vi kanske så småningom når ett koncernbokslut, vilket är en rätt stor förändring med tanke på att det hittills har varit i stort sett omöjligt att nå just detta koncernbokslut. Vi närmar oss det och det är bra för ålänningarna för då kan de se och begripa vad man egentligen äger, vad vi är en del av i vårt örike. Och det är detta som man ska ha dessa nyckeltal till.

    Det är också viktigt att minnas i denna årsredovisning att vi inte bara fastnar vid pengarna. Därför är jag glad för att man har tagit med hållbarhetsagendan på olika sätt och lyfter fram vad det de facto har inneburit för samhället. Jag tycker att det är bra att man ärligt redovisar vad som har uppnåtts och vad som inte har uppnåtts, vilka mål vi är nära att nå och vilka mål vi knappt ens har börjat resonera kring. Alla de där frågorna är viktiga.

    Man ska också minnas i sammanhanget att vid jämförelsen av Sverige och Finland och EU-lagstiftningen så har de en uppsjö av människor som hanterar den, medan vi är väldigt få i den åländska förvaltningen som sköter om EU-lagstiftningen. Och det där gör också tillvaron och vardagen väldigt, väldigt svår för många av dem som jobbar med självstyrelsen i vardagen.

    Revisionsberättelsen berörde finansministern i sin presentation, det finns inte så mycket mer att säga om den.

    En annan fråga är effektivitetsrevisionen som vi ska ta med oss. Revisioner och revisorer är varje årsredovisnings bästa vän, för det är tack vare dem som man kan förädla ytterligare och göra ytterligare lite mer. Så det som en revisor säger så ska man ta ad notam och så ska man fundera på vilka sätt detta kan hjälpa oss.

    Så helhetsmässigt från centergruppens sida så kan man ställa sig frågan: Ger årsredovisningen 2020 en bra bild av vad som hände? Svaret är ja. Kan vi lära oss någonting av årsredovisning 2020? Svaret är också ja, fast inte lika mycket eftersom 2020 var ett år som vi förhoppningsvis ska slippa uppleva igen. I rent saklig mening så kommer det inte att ske, men vi kan även inse att så småningom ska effekterna av pandemin ebba ut.

    Med de orden så tycker vi från gruppens sida att redovisningen är bra. Vi tycker att landskapsregeringen agerade flinkt och resolut när det uppgick och stod klart vad pandemin skulle föra med sig. Man var flexibel och man gjorde allt som stod i ens makt. Detta har sett till att företagen har kunna överleva, att jobben finns kvar, att inte ett enda bolag har gått i konkurs så här långt, att likviditeten fanns kvar i kommunerna och att de kunde fortsätta skapa trygghet för de människor som finns runtom i vårt örike.

    Med det här ser vi fram emot att behandlingen fortsätter i utskottet. På det stora hela så vill vi säga till regeringen: Bra jobbat på många sätt, både när det gällde den dagliga skötseln av det som hände och redovisningen av densamma! Tack, talman!


  • Talman! Jag börjar nästan känna mig som en dysterkvist och det är jag faktiskt inte riktigt van vid. Det är ju förstås på det viset, och det tror jag att alla konstaterar här i salen, att lån just nu är ofrånkomligt. Men samtidigt så tycker jag att man inte kan jämföra Åland med Sverige och Finland. Åland är inget land. Vi har makten över en del av finanspolitiken. Vi har inte makt över penningpolitiken. Vi har en del skattebehörighet, men inte alls allting. Det är någon slags grundkänsla hos Liberalerna i alla fall att liksom lättvindigt låna pengar så det ska vi definitivt inte göra. Det är vår grundinställning och vi är oroade för Ålands ekonomi som helhet.


  • Tack, talman! Jag delar den uppfattningen. Lån är någonting som man ska ta till i absolut sista ändan. Jag ville lyfta fram i anförandet att trots att vi inte kan jämföra oss med ett land som har den beskattningsförmåga som vi saknar - som vi nu har lite bättre efter den senaste revisionen - så är den vardag som vi har lyckats upprätthålla på Åland faktiskt mycket bättre än båda våra grannar på väldigt många sätt. Det beror lite på hur man jämför, för det ligger i betraktarens egna ögon sist och slutligen. Men ta sjukvården, jag vågar nästan slå vad om att de väntetider som vi till exempel har på Åland så kan man inte ens drömma om på många ställen i Finland. Det handlar både om folkhälsa, mera allmänna sjukdomar och operationsköer och så vidare. Jag tror att de är kortare på Åland, alltså att människorna får bättre service.


  • Talman! Jag tror också att vi alla kan förenas i den tanken, det konstaterande att vi har det väldigt, väldigt bra. Samtidigt så kan jag inte låta bli, den här ena dysterkvisten i mig också, att tänka kring att vi delvis nog vilar på gamla lagrar; gamla näringslivssatsningar, Åland har varit föredöme förut när det gäller avfallshantering och när det gäller äldreomsorg. Min uppfattning är att vi inte riktigt är det. Min uppfattning är den att Åland är på väg åt fel håll. Man ifrågasätter också gamla samarbeten. Förutom att vi inte är på väg mot någon kommunreform så ifrågasätter man Oasen, man ifrågasätter ÅDA och man ifrågasätter Mise. Jag måste säga att jag är uppriktigt oroad för vår gemensamma framtid.


  • Tack, talman! Framtiden oroar inte mig. Framtiden är något som ålänningarna kommer att hantera den här gången också, liksom man alltid tidigare har gjort när framtiden kommer.

    I årsredovisningen så kan jag inte se någonting som handlar om Mise eller om olika samarbeten eller Oasen eller vad det nu är. Årsredovisningen är siffror som berättar om hur läget är just nu. Utgående från de nya nyckeltal som nu finns utgående från personalredovisning så har vi ett bättre underlag att fatta beslut på hur man ska hantera framtiden. Vi har alltjämt en fantastisk ö att marknadsföra. Vi har ett tryck på folk som vill flytta hit. Jag är inte orolig för framtiden, den kan vi hantera.


  • Tack, talman! Tack ledamot Pettersson för ett intressant anförande. Jag hade egentligen inte tänkt ta någon replik, men jag hörde att ni sade en sak och innan ni blir felciterad eller blir citerad för att säga fel saker så tar jag upp det. Ni säger att Åland är skuldfritt, men på sidan 203 i det här bokslutet så står det faktiskt att Åland har en pensionsskuld på 803,6 miljoner. Det är kanske bra att minnas. Det är därför som jag har skrivit en del åtgärdsmotioner kring pensionsfondens hantering. Nu har vi ju dessutom en pension på 500 miljoner, så det är en nettoskuld på 300.

    Men sedan säger ni också att vi har en andel av statsskulden. Där kan jag trösta er med att jag tror inte att vi har någon andel i statsskulden.


  • Tack, talman! Det här är nog bokslutsdiskussion på en rätt hög nivå. När är man skuldfri? Finns det överhuvudtaget någonting sådant som att vara skuldfri? Man kan säga att landskapet Åland är skuldfritt när det handlar om statsskulden. Men det är också rättvist att säga att vi i teorin i varje fall kan bära ansvar för 0,45 procent av den finländska statsskulden. Om det sedan är sant eller inte, det är väl möjligen mera semantiskt eftersom det är en ganska liten del ändå. Det som jag tycker att är det viktigaste budskapet är att landskapet Åland ännu inte har tvingats att ta upp ett lån för att man ska kunna hantera driften av vår vardag. Det är ett bra tecken, enligt min mening.


  • Tack, jo det är en sak som jag har påpekat många gånger när man säger att vi är skuldfria, alltså vi har inte lån men vi har skulder. Men däremot 0,47, eller vilken andelen är, så det är nog en viktig sak, om vi har det ansvaret. Men jag har försökt ta reda på och jag har kommit till att vi inte är skyldiga att betala. Finland har tagit de skulderna. Om Finland väljer att ta en del av sina skatter att betala av skulden så får de göra det. Men vi behöver inte göra det och det är jättebra, så vi har alltså inte lån. Men vi har en pensionsskuld och där kan jag nämna att de andra har ännu mera. Så vi ligger inte risigt till där heller.


  • Talman! Tack för det påpekandet. Det är säkert viktigt att komma ihåg det där.

    Ändå vill jag hävda en mer filosofisk fråga för i praktiken så är vi än så länge utan lån och ju längre vi kan hålla oss på det sättet så desto bättre för alla. Men vi ska minnas att vår omgivning så har faktiskt upptagit väldigt höga lån i förhållande till sina BNP för att upprätthålla den vardag som vi har lyckats bibehålla utan dessa lån.


  • Talman! Ledamoten Pettersson sade i Centerns gruppanförande att effekterna av pandemin nu ska börja ebba ut. Jag undrar vad Centerns analys är kring den tidsperioden? Det kommen nu lagstiftning från finska sidan som skapar ganska hårda begränsningar, vilket påverkar rederinäringen i mycket hög utsträckning. Ledamoten Pettersson nämnde i sitt anförande att vi inte har haft konkurser, men däremot har de åländska företagens lönsamhet under en längre tid till ganska stora delar varit relativt hackande, även om vissa sektorer förstås har gått bra. Men den generella lönsamheten hos företagen har inte riktigt varit där den borde vara. Vad är det för tidsbegrepp som Centern ser på näringslivsekonomins återhämtade? När kan vi börjar få ut den åländska ekonomin igen?


  • Tack, talman! Den förutsägelsen kommer jag att avstå ifrån eftersom den inte går att säga. Hela världen står just nu och funderar på när allting ska börja ta fart igen. Där är vi inte tillräckligt underrättade för att kunna dra några starka slutsatser. Att jag lyfte att företag inte har gått i konkurs var ett led i att analysera årsredovisningen, vilken vi pratar om i dag, där de åtgärder som vidtogs har lyckats förhindra det. Det råder inga tvivel om att väldigt många företag på Åland befinner sig i fritt fall till följd av att inresande har begränsats. När det ska återupptas är nog för tidigt att säga, men väldigt mycket tyder på att ekonomin i våra omgivande regioner förbättras till hösten.


  • Talman! Om inte jag missminner mig så sade ÅSUB:s rapport att den här återhämtningen först skulle komma till fullo år 2024 på Åland, just på grund av att Åland har blivit så oerhört svårt drabbat i jämförelse med omkringliggande regioner. Det har ju betydande effekter på hur vi budgetera framöver. Tror vi att vi kommer att ha en högre arbetslöshet, lägre lönsamhet hos företagen, mindre snurr på ekonomi och lägre ekonomisk omsättning på Åland ytterligare 2021, 2022 och 2023? Det är nog lite anmärkningsvärt må jag säga att inte Centern har diskuterat det här på sina gruppmöten. Vad bygger man upp sin ekonomiska strategi på? Man säger att man vill ha en ekonomi i balans, men var finns grundförutsättningarna för det?

    Vi från Liberalerna ser att man måste vidta stödåtgärder i flera år framöver, men med vilka pengar är ju frågetecknet.


  • Tack, talman! Det är just därför som vi diskuterar årsredovisningen 2020 just nu, för att den är den bästa som hittills har presterats. Tack vare finansministrar Eliason och Höglund så har vi nu en stabil grund att stå på när det gäller att se på vad siffrorna verkligen är. Hade vi haft årsredovisningen tidigare så hade vårt arbete antagligen varit lite enklare. Nu kan vi med hjälp av nyckeltal och en massa annat se var vi är någonstans och utgående från det kan vi fatta beslut för hur man ska hantera det. Så i de budgetdiskussioner som vi har fört väldigt, väldigt, väldigt många gånger inom Centerns lagtingsgrupp över hur man ska betrakta framtiden så utgör nu årsredovisningen ett viktigt dokument, lika som tilläggsbudgeten som vi ska diskutera senare i veckan.


  • Tack, talman! Tack ledamot Pettersson. Jag måste säga att för mig har nog alltid årsredovisningen ändå haft ett stort värde. Det har alltid funnits en utvecklingspotential förstås och det finns det nog ännu. Men det är precis som allt annat, allting utvecklas och tar steg framåt. Så att säga att årsredovisningen först nu blir ett viktigt verktyg för att kunna gå vidare och se hur man tar Åland framåt, det tycker jag väl kanske är lite magstarkt.

    För mig är betyder det här med att förändra inte att man försämrar, att förändra är inte synonymt med att försämra heller. Jag anser nog också att jämförelsen med Finland och Sverige och deras statsskulder har väldigt lite att göra med Ålands samhälle egentligen. Jag tycker att vi ska förändra vårt samhälle och lägga våra resurser där de gör mest nytta. De kanske gör mest nytta i ålänningarnas fickor, men de kanske också gör nytta genom att driftsprivatisera etc. Men att förändra behöver verkligen inte vara att försämra, tvärtom. (… taltiden slut).


  • Tack, talman! Jag vet inte riktigt varifrån just det här replikskiftet kom? Ingen människa har väl pratat om att förändra är samma sak som att försämra, snarare tvärtom.

    Denna årsredovisning som vi nu pratar om har förändrats. Den har fått nya delar. Den har fått antal årsverken som inte har funnits tidigare. Det finns en massa nya nyckeltal med vars hjälp man kan dra slutsatser på ett annat sätt. Det här handlar om att göra någonting enklare. Det här årsredovisningsdokumentet gör det möjligt att fatta beslut. Att sätta oss i ett större sammanhang tror jag inte att är fel. Jag tror att Åland alltid hör hemma i ett större sammanhang. Om vi börjar isolera oss och inte blicka åt sidorna, då är risken stor att vi tappar fästet. Jag tror att vi behöver vara överens om att vi är en del av någonting större.


  • Tack, talman! Något som kanske är viktigt också att påpeka är att årsverken har kommit till för att nu finns det äntligen ett personaladministrationssystem som vi har väntat på i många år och som av olika anledningar har blivit försenat och varit förknippat med tekniska komplikationer. Men nu finns det i drift och därav finns årsverken. Det beror inte på någon enskild minister.

    Sedan när det gäller att Åland är den del av en verklighet och ett större sammanhang, absolut. Det var dit jag ville komma med att förändra inte är att försämra. Vi måste våga utveckla Åland. Vi kan se väldigt lite av förändringsarbete i årsredovisningen, väldigt, väldigt lite. Den förändring vi ser, som går stick i stäv med Finland och Sverige, är hur vår offentliga sektor växer och växer och växer, hur vår ekonomi försämras, försämras och försämras och hur våra företags möjligheter till att idka utveckling och god business försämras, försämras och försämras. Det är en verklighet att anpassa sig till.


  • Tack, talman! Jo, den förändrades under år 2020 som denna årsredovisning hanterar. Det kan möjligen kanske komma som en överraskning, men hela världen förändrades under år 2020 som vi nu diskuterar. Alla ramlade ner i en pandemi, det drog undan mattan för i stort sett allt och det är vad vi har att förhålla oss till i denna årsredovisning. Trots det, och trots allt det som hände, så förmådde denna landskapsregering att upprätthålla livskraften över hela Åland och det tycker jag att är ganska bra sist och slutligen, och det behöver vi minnas när vi diskuterar siffror. Bakom varje siffra som nämns i årsredovisningen så finns en människa som funderar på hur det ska gå imorgon. Det har vi nu hanterat på ett bra sätt. Jag ser fram emot den fortsatta utskottsbehandlingen.


  • Ledamot Ingrid Zetterman (Lib) Gruppanförande | 13:48

    Tack talman! Vi har ett bokslut framför oss som förstås talar sitt tydliga språk med ett negativt resultat om 50 miljoner. Vi kan också läsa ut tydligt härifrån att när det gäller de ekonomiska insatserna för att städa i ekonomin så vidtog man just inga åtgärder alls under året 2020.

    Vi från Liberalernas sida har sagt att man gör för lite för sent. Det här har ni hört många gånger förut, så jag tror att det står klart för alla.

    Jag tänker går in på tre andra frågor i bokslutet, talman.

    När det gäller köpta tjänster och personalkostnader så kan vi se, och det väl där det syns mest, att man faktiskt inte har vidtagit några större åtgärder under 2020, för de totala kostnaderna mellan budgetåret 2019 och 2020 är ganska lika. Det är lite förändringar i köpta tjänster och lite förändringar i personalkostnader, men i princip samma på euro och cent när det gäller den totala summan.

    Det här är ett medskick som vi vill sända med till landskapsregeringen, man behöver titta och fundera på den här fördelningen. Alltså dels vad kan man driftsprivatisera för att sänka kostnaderna, som vi tror att det finns möjligheter för inom flera områden, men också den andra vägen; finns det konsulttjänster som man i dag köper som skulle vara betydligt billigare att sköta in-house? Den här diskussionen har man säkert i gång och det är en fråga som vi från Liberalerna varmt understöder.

    Sedan, talman, så handlar det förstås om åtgärderna. Det står för oss fortfarande oklart vart vi är på väg. Vad är målbilden? Vi fick ett meddelande presenterat för oss med fem huvudpunkter men som saknade praktiska åtgärder i stort. Här menar vi att sysselsättningen kanske är den viktigaste frågan att arbeta med framöver. Finansministern redogjorde för de väldigt svåra arbetslöshetssiffrorna som gällde under pandemiåret 2020. Vi befarar att vi kommer att ha en långdragen arbetslöshet. Här behöver man fundera på hur man använder pengarna, noga analysera de arbetsmarknadsinsatser som gjordes ett flertal av under 2020 och arbeta vidare med den frågan. En ökad sysselsättning genererar mer intäkter till landskapet, det genererar mer intäkter till kommunerna och det minskar behovet av andra sociala åtgärder. Det ökar den enskilda människans självkänsla och självförsörjning - helt enkelt bra saker. Här tycker vi att man kanske borde fundera på helikopterpengarna som man ger till kommunerna. Alltså skulle man rikta mer pengar till arbetsmarknadsstimulerande åtgärder så skulle det också stöda de kommuner som haft otroligt svårt nu med sin arbetslöshet. Vi vet att det är några enstaka kommuner som har drabbats oerhört hårt av en hög arbetslöshet lokalt, vilket förstås påverkar kommunal skatteintäkterna. Det är ju inte bara kortsiktigt, utan det tar länge innan de inkomsterna återhämtar sig.

    Talman! Hållbarhetsagendan är ett bra sätt hur landskapsregeringen har jobbat i många år nu med att integrera hållbarhetsarbetet både i budgetarbetet och i bokslutsarbetet. Man gör framsteg där hela vägen. Man kan konstatera att det är mycket som är på gång men väldigt lite som är färdigt, nästan ingenting alls av de punkter som lyfts upp i bokslutet. Här behöver man fortsätta arbeta med den frågan.

    Också en fråga som förstås vi liberaler har lyft i många sammanhang är frågan om den fysiska strukturutvecklingen och landskapsregeringens, i dagsläget i princip, obefintliga möjligheter att påverka. När det gäller frågor som till exempel vattenkvalitet så tror vi att det är oerhört svårt att nå resultat ifall man inte från landskapsregeringens sida tar på sig rollen att ha en övergripande planering och inte bara påverkansdokument. Under förra mandatperioden så togs det fram ett dokument om fysisk strukturutveckling på Åland, men eftersom det inte är juridiskt bindande så blir det ju fortfarande så att varje kommun ser till vad som är bäst för just sin ekonomi och kommun just nu, precis som man ska göra enligt kommunallagen. Men här behöver landskapsregeringen fundera på om man klarar av morgondagens hållbarhetsutmaningar utan en övergripande fysisk planering.

    En annan del som också omnämns i hållbarhetsanalyserna gällande hållbarhetsagendan är EU:s taxonomi. Vi vet att EU:s taxonomi kommer att påverka både försörjningen, men också hela näringslivet i grunden och på djupet, om det är så att man börjar beskatta efter miljöpåverkan och klimatpåverkan. I den här frågan så behöver också landskapsregeringen uppdatera sig och också lagting och näringslivet. Det är en framtidsfråga som kommer att påverka allt från vår egen energiproduktion till annan industriverksamhet. Vilka faktorer kommer att vara lönsamma i framtiden och vilka inte?

    Slutligen, talman, den här luntan har som sagt utvecklats under flera år och jag hör också till dem som tycker att den blir bättre och bättre för varje år. Precis såsom ledamoten Pettersson tidigare var inne på så innehåller den otroligt mycket matnyttig information. Det här är ju vad vi vet. Jag hoppas att landskapsregeringen nu sätter all tankekraft på att se vad vi faktiskt kan göra i det här. Vad kan vi använda? Vad kan vi nyttja? Hur kan vi ställa om Åland? Även om också jag har stora förhoppningar på att Åland kommer att bli starkt, kraftigt och vitalt igen och få ett blomstrande näringsliv om några år igen så kommer det inte att ske utan envetna åtgärder också från det politiska hållet. Vi kan inte heller skuldsätta ålänningarna med driftskostnader. Jag och vi tror inte att den offentliga ekonomin på Åland kommer att reda upp sig bara den här pandemin är över. Vi kommer att få stora ekonomiska bekymmer i flera år framöver. Man måste börja prata med näringslivet, man måste börja prata med facken hur vi ska lösa den här sitsen. För det är helt uppenbart för alla som läser det här bokslutet att summan av köpta tjänster och personalkostnader är nog de summor som måste komma ner och det gör man bäst tillsammans med att blanda in alla parter så snabbt som möjligt. Tack, talman!


  • Tack ledamot Zetterman för ett intressant anförande. Det var mycket bra poänger som togs upp. Jag har ett par reflektioner. Jag tycker att mycket av anförande handlade mer om budgeten än om bokslutet. Kanske för oss allihop så är budgeten alltid mer spännande än ett bokslut. Dock så ska man komma ihåg att ett bokslut också är ett sätt att lära sig hur det gick jämfört med den budget som man ursprungligen hade gjort. Som flera av oss har konstaterat här så var 2020 så speciellt så att man har svårt att göra den här jämförelsen som man normalt gör.

    Det som jag sade i mitt anförande och som jag vill påpeka är att coronapandemin gjorde att man tappade tempo på mycket av det man annars skulle ha gjort. Det är ju det som är en dold kostnad och den dolda kostnaden behöver inte alltid vara i pengar, utan det kan helt enkelt vara något som man inte hann med.


  • Talman! Tidigare brukade man prata om att Åland har en investeringsskuld både i digitalisering och på infrastruktursidan. Nu har man ju också en skuld i utförande av olika tjänster, kanske särskilt inom Ålands hälso- och sjukvård. Man befarar att det kommer att komma en hel del utökad verksamhet när folk vågar börja besöka sjukhus igen och när man kan sätta verksamheten i full gång igen. Så det där är definitivt ett problem att räkna med. Och just därför, för att vi har den här verksamhetsskulden, så är det viktigt att man börjar titta på vad vi egentligen ska göra. Kan vi konsolidera vår verksamhet? Inom vilka kan vi effektivera oss och vilka delar så ska vi lämna ogjorda? Det här behöver man ju fatta strategiska beslut om, inte bara konstatera i efterhand hur det blev.


  • Tack, fru talman! Tack till ledamot Zetterman för Liberalernas gruppanförande. Kanske ledamoten Zetterman kan förklara igen er syn på köp av tjänster alternativt privatiseringar av verksamheterna. Utgående från vad jag hörde så ser ledamot Zetterman en växelverkan där man både kan ta hem och anställa, där det blir för dyrt att köpa tjänster, men man kan också privatisera om det är till nytta för skattebetalarna. Jag har alltid stått för en sådan syn på den här frågan att man ska göra det som är hemåt för skattebetalarna och inte privatisera till exempel av ideologiska skäl, utan det alltid samhällsfunktionen och dess kostnad som ska styra vad man ska göra hemma in-house och vad man ska köpa in.


  • Talman! Jag tycker att Liberalerna har varit oerhört tydlig på den här punkten under hela den här mandatperioden och också innan dess. Vi har pratat om att konkurrensutsätta verksamheter, inte rakt av att privatisera utan att det ska bli billigare. Nu är det ett ekonomiskt fokus som måste ligga till grund för alla våra strategiska beslut. Den här ekonomin som vi ser framför oss i det här bokslutet, tillsammans med de prognoser som ÅSUB för fram och med anledning av de framställningar som ligger hos finska riksdagen, så finns det all anledning att hålla i pengarna. Det viktigaste för oss nu är att ha en offentlig ekonomi som är uthållig och som klarar av att leverera grundservicen, kärnan av offentlig sektor på ett bra sätt till ålänningarna.


  • Min utgångspunkt har ju varit att man ska privatisera när det är till nytta. Man ska helt enkelt inte privatisera av ideologiska skäl, men man ska heller inte låta bli av ideologiska skäl utan skattekassan och hur medlen används ska alltid vara i fokus. Men om jag förstår ledamot Zetterman rätt så kan man också göra tvärtom. Det handlar inte bara om att häva ut grejer från förvaltningen, utan du kan också se på till exempel juridiska tjänster eller någon post vad det kostar och om det kunde vara mera lönsamt att helt enkelt skapa en tjänst för de verksamheterna om det är möjligt.


  • Talman! Såsom jag sade så uppfattar jag att man behöver se posten personalkostnader och posten köpta tjänster som en samlad enhet. Det är då man kan mäta det ekonomiska värdet av de tjänster som levereras. Det betyder i praktiken, som ledamoten Gunell säger, att är det ekonomiskt betingat att ta hem tjänster så då ska man också göra det. Däremot så tror jag nog att man i många fall när man vill ta hem tjänster glömmer bort att räkna på eventuella sjukskrivningskostnader och andra ekonomiska risker som finns med den egna personalen. Men huvudsaken är ju att vi håller i pengarna nu och ser till att vi kan garantera en bra sjukvård. Man måste ta itu med problemen på gymnasialstadiet, det är också en av landskapets kärnverksamheter och förstås själva landskapsregeringens grundverksamhet.


  • Ledamot Tage Silander (M) Gruppanförande | 14:01

    Talman! Jag ska beröra årsredovisningen med några ord, hålla mig till det så gott jag kan och inte prata så mycket budget och framtid, även fast de på sitt sätt är intimt förknippade med varandra. Ibland kan man säga att när man får årsredovisningen och det nästan är juni så är den nästan så gammal som gårdagens tidning som man brukar säga. Tåget har gått på något sätt, men man vill ju ändå veta hur det gick, vad som var bra och vad som var dåligt. När man läser en sådan här skrift, som faktiskt är riktigt bra utformad, så handlar det ju inte bara om siffror för siffrorna kan man alltid hantera så att säga, utan det är ju innehållet och vad gör man med pengarna som är det viktiga. Har man gjort det man har tänkt sig eller har man inte gjort det? Det är lika viktigt som att veta om budgetmedlen har räckt till.

    Jag tycker att man i det här resultatet, årsredovisningen på ett bra sätt har beskrivit de tankar man har haft om året och också förklarat varför det blev som det var tänkt eller varför det inte blev. Många gånger står det att det har inte utförts, det kanske kan kännas lite tomt och det kanske kunde vara två ord till där. Men i huvudsak så tycker att man har beskrivit verksamheten riktigt bra.

    Ett lyft, som vi har pratat om i många herrans år, är ju att få veta hur många anställda vi har i den här organisationen i genomsnitt. Nu har vi fått den siffran och det är riktigt bra. Den ska man ju gärna vilja ha för några år naturligtvis för att se hur den har utvecklats. Men bra att den nu finns. En utveckling här handlar om att lyfta in också i samma rapport ÅHS, fastighetsverket och de som står utanför just nu lite i onödan, för man blir lite nyfiken på dem också naturligtvis hur de har utvecklats?

    Vi kan se på sidan 25, om jag har räknat rätt så har antalet anställda i medeltal ökat med 16,1 personer under året. Det är den trenden som ledamot Holmberg lite var inne på. Man skulle vilja se det här i ett större sammanhang och man skulle helst se att det inte skulle bli så mycket större offentlig sektor eller man skulle vilja veta vad det beror på åtminstone så att man kan agera utifrån det. Av någon anledning så skriver man här också att man inte anger antalet årsverken för de här mindre myndigheterna för att undvika redogörelse på individnivå. Det är fullkomligt obegripligt för mig att man begränsar sig till det, men nu har man gjort det och vi får gissa hur många de är på respektive enhet.

    Nyckeltalen är för övrigt bra utformade i den här skriften. Det är jag nöjd med. Däremot när det gäller resultaträkningen så tycker jag att man fortsättningsvis saknar en resultatrad, den viktigaste resultatraden av alla och det är ett resultat efter årsbidrag och avskrivningar; resultatet före extraordinära poster med andra ord och förändring av reserver. Den siffran tycker jag att är oerhört väsentlig, det är den som man måste hålla ögonen på. Alltför många av oss tittar på den sista raden som inte alls har någonting med resultatet att göra de facto. Ser man på den här resultatraden som jag pratar om, alltså årsbidrag minus avskrivningar, så kan man konstatera att under de fem senaste åren så har vi haft ett dylikt resultat för 2016 på en 15 miljoners nivå, för 2017 16 nästan 17 miljoner plus, för 2018 plus 16,3 miljoner och 2019 plus 5,6 miljoner. Sedan körde vi i diket ordentligt av förklarliga skäl år 2020, och egentligen bara för att skatteintäkterna svek. Skulle man se de här fem åren hur de egentligen ser ut i genomsnitt så är det faktiskt bara så att vi har gått en halv miljon back per år. Nu räcker inte det till den ambition som vi har sagt att vi ska ha, det vill säga att ha ett sådant resultat att vi också kan bygga upp en reserv för just sådana här tillfällen eller liknande som har hänt under 2020.

    Det frågades och nämndes här av någon annan om det här bokslutet ger en bra bild av verksamheten och svaret är otvetydigt ja.

    En förändring som man också har gjort här och som jag ser som väldigt positiv är den konsolidering som man har gjort. På sidan 207 ser man hur resultatet påverkas av att man lyfter in fastighetsverket i landskapets räkenskaper. Där ser man ju att det faktiskt egentligen inte påverkar alls. Det är sanningen. Det är ju naturligt för alla som vet hur fastighetsverket och landskapets räkenskaper går samman.

    Intressant är också att notera, när man ser den konsolideringen, att vi har lånefordringar på nästan 50 miljoner, de som har pratats om att vi ska försöka få intresserade bostadsaktiebolag att betala tillbaka. Det finns kassa och bank tillgodohavanden på över 30 miljoner vid årsskiftet och där hade vi 20 miljoner och det fanns 10 miljoner i fastighetsverket. Sådana här uppgifter är oerhört väsentliga att hålla ordning på.

    Vi har inga skulder sades det här. Nej, det är bra. Någon här i salen - jag tror att det var ledamot Toivonen - sade att vi måste också beakta pensionsskulden. Men det finns en viss skillnad där, för det är nog mer en ansvarsskuld. Vi vet aldrig om vi ska betala så mycket pengar, det är naturligtvis någonting ditåt men det är en teknisk uträkning av hur mycket pengar vi någon gång ska betala ut. Det har ingenting med räntebelastade lån att göra.

    Finansieringsanalysen, det är mycket bra att man tittar också på den, eller om det bara är jag som nörd som tittar på den, det vet jag inte men kanske någon annan gör det också. Där kan man se att investeringsvolymen varje år har legat på ungefär 16-17 miljoner 2020 och bakåt åtminstone tre år, som jag nu bara tittade efter och det är riktigt bra.

    Sedan någon kommentar, någon randkommentar som jag gjorde ytterligare; det är svårt att jämföra bokslut med budget för det händer en massa saker och speciellt den här gången hände det kolossalt mycket. Men det går ändå att jämföra för det finns alltid förklaringar om de sedan är stora eller små.

    Budgetdirektiv har utgått, för att prata lite budget igen och där har man utgått från grundbudgeten för 2021, om jag är rätt underrättad. Då kan det faktiskt vara så eftersom man ser - ja, jag kan ta intäkterna men jag kan ta kostnaderna också - att kostnaderna de facto var 4 miljoner lägre än vad vi budgeterade. Så det betyder att även fast man påför det där sparkravet så kan det innebära att man har mera kostnader 2022 än 2021. Det är faktiskt lite konstigt, men så kan det bli i praktiken. Det är våndan av att jämföra med en budget istället för med ett verkligt resultat.

    Till sist nämndes här också privatisering, köp av tjänster, hålla koll på lönerna och köp av tjänster samtidigt. Det är riktigt. Vad man ska komma ihåg är att köp av tjänster faktiskt ät en form av privatisering som vi inte ofta funderar och tänker på. Men är det mycket inköp så betyder det att vi har låtit pengarna nytta också andra företag och det är ju bra. Om man sedan ska anställa folk eller hyra in tjänster så det kan man alltid diskutera och ska alltid diskutera. Normalt är det ju så att har man uppgifter som överstiger en persons kapacitet då kan det löna sig att anställa. Har man inte det så ska man köpa in så länge till att man hamnar i den situationen. Samma sak är det med hyror för kontor och dylikt, men det ska jag inte gå in på nu.

    Ja, ungefär de här kommentarerna ville jag nämna. Det finns några saker till, men jag kan förena mig i ledamot Pettersons ord att samhällsservicen fungerar ju trots allt väldigt bra. Det är ju ingen katastrof i den bemärkelsen och ekonomin är hyfsad. Vi har inte behövt låna ännu, vi kanske hamnar på att låna. Om vi hamnar på att låna så beror det inte på någon annan än på oss själva, så att säga. Ser vi till att vi har mera kostnader än intäkter så kommer vi att låna, det är en konsekvens och det handlar inte om utgivande av någon fullmakt att få låna, vi hamnar dit.

    Bästa ledamöter, talman, tack så länge!


  • Talman! Ledamoten Silander resonerade kring en fråga som vi lyfte nu i senaste tilläggsbudgeten, det vill säga att ramarna har utgått från 2021 års budget som ju dessutom var en ganska stor budget i jämförelse med vanliga fall, eftersom man hade en hel del coronainsatser inne i den budgeten. Hur ser ledamoten Silander och Moderaterna på den frågan? Baserat på vad vi nu känner till om verksamheterna genom det här årsbokslutet och den ramdiskussion som ledamoten tog upp i sitt anförande, tror man att man kommer att kunna se rejäla inbesparingar i landskapets verksamheter under detta och kommande budgetår?


  • Ledamot Tage Silander (M) Repliksvar | 14:14

    Tack, talman! Jo, det tror jag faktiskt ändå att kommer att ske, av den anledningen att man nu har satt igång den här processen och alla prövar var man kan dra ner, så att säga. Det kommer nog att få någon sorts inverkan, det tror jag. Men som jag mellan raderna sade så betyder det att det finns en risk att, när vi gör bokslut för 2021 nu i första hand, ser vi att det kanske inte blev så mycket mindre.


  • Talman! Det var inte så mycket mellan raderna utan det var nog ganska rätt ut, skulle jag vilja påstå, att man inte hade så stora förhoppningar till den delen.

    Ledamoten Silander resonerade också kring lånebehovet och det är ju bra till den delen att inga lån lyftes under 2020. Inte för att lån alltid i sig behöver vara dåliga, men därför att nu pratar vi om det som ledamoten nämnde nämligen driftslån, vilket jag hoppas och utgår ifrån att alla i den här salen tycker att är en dålig sak i grunden. Hur ser ledamoten Silander och Moderaterna på att inte börja använda ett system som är dåligt ur budgetprinciper och principer om ekonomisk styrning, alltså att låna till driften, borde man kanalisera de eventuella lånen till annan verksamhet, framförallt till investeringar istället för att låna till ren drift?


  • Ledamot Tage Silander (M) Repliksvar | 14:15

    Ja, den där frågan är inte så lätt att ge ett kort svar på.

    Oavsett hur du kanaliserar, du kanaliserar pengarna de facto till ett konto som du använder för att betala investeringar och löner, så till den delen så kanaliserar man pengarna dit där de behövs. Men man måste komma ihåg här att står det ett minustecken på resultaträkningen - och då pratar jag egentligen om årsbidraget, inte årsbidrag efter avskrivningar - så betyder det att vi måste få de pengarna någon annanstans ifrån. Har vi dem inte i kassan eller kan frigöra genom att sälja någonting eller dylikt så måste vi låna om vi fortfarande tänker utföra samma saker.


  • Tack, talman! Tack ledamot Silander. Det var en bra teknisk uppvisning i att läsa bokslut. Jag håller med.

    Det jag funderar på är att jag tycker också att nyckeltalen har blivit fler och de har blivit bättre. Jag tycker att nyckeltal är någonting som vi måste jobba ännu mera med.

    Jag har också tagit upp det tidigare, men det finns fortfarande kvar. Jag kan tycka att målområdena på många ställen kan bli lite tydligare. De kan bli mer mätbara, både kvantitativt och kvalitativt. Det finns exempel; produktion av fiskyngel för utplanteringsändamål, upprätthålla livsmedelstransporter i skärgården etc. alltså det är ganska luddiga målformuleringar som borde byggas om så att de blir mätbara och att man mycket tydligare kan jobba mot dem och utvärdera dem. Har ledamot Silander någon åsikt där? Du har säkert tittat på liknande.


  • Ledamot Tage Silander (M) Repliksvar | 14:17

    Tack så mycket talman! Jo, jag är fullständigt övertygad om att man måste ha målsättningar och motiverade målsättningar för vart man vill nå. Kan man beskriva de målsättningarna i siffror lämpligen så har man ju någonting att stämma av med. Nu gissar jag ju att de allra flesta målsättningarna, även fast de inte skrivs här, finns någonstans i förvaltningen om man skulle vilja ha respektive siffra. Men jag har också fått samma känsla att här kanske man skulle ha varit lite tydligare.


  • Tack, talman! Sedan också köptjänster som ledamot Silander tog upp. Visst är det en form av privatisering absolut, och förhoppningsvis stannar det mesta av de pengarna kvar på Åland, om vi tänker lite protektionistisk, men det är absolut inte en självklarhet utan det är risk man tar. Men samtidigt så försvinner ofta kunskapen ut genom dörren när konsulten går hem. Det är ingenting som stannar kvar inom förvaltningen, i alla fall inte sett över tid. Borde vi inte här gemensamt också prioritera, se vilka områden och vilken spetskompetens vi behöver ha och vilken vi ska köpa? Det här området kan vi i sin helhet utforma till en driftsentreprenad till exempel. Det är kanske lite det som jag saknar, målsättningen vad vi ska hålla själva, vad vi ska driftsprivatisera, konkurrensutsätta och vilka tjänster som vi ska köpa, tjänster som är tillfälliga och just en exklusiv spetskompetens till exempel.


  • Ledamot Tage Silander (M) Repliksvar | 14:19

    Tack, talman! Jo, jag håller med om ledamot Holmbergs resonemang. Man måste ju bedöma där, precis som jag försökte förklara tidigare, om man ska anställa jurister eller inte. Jo, hur mycket uppdrag har vi? Man måste bedöma det. Men sedan måste man också titta på en annan sak. Är det en engångsföreteelse som vi behöver ha folk för? Ja, då är det oftast bäst att köpa den där spetskompetensen som går hem när jobbet är klart. Är det här en ongoing process? Ja, då ska man antagligen ha eget folk.


  • Tack, fru talman! Tack ledamot Silander, alltid intressant, värdefulla slutsatser och tankar som vanligt. Jag håller med om att den här raden som ledamot Silander saknade så saknar jag också lite. Det är där som man utgår från årsbidraget och korrigerar med avskrivningarna. Man hittar lite av det resonemanget i tilläggsbudget 2, men det är förstås ett annat dokument. Men det är nog någonting som jag absolut tar med mig och ser om man kan få in den här raden, om inte annat så i en liten not där eller i en bilaga. Man slipper ju räkna själv och det är alltid bekvämt.

    Sedan då förstås angående vad man har för mål inför framtiden om man utgår från grundbudget 2021 här, borde man ha utgått från ett bokslut? Nja, vi hade en lång, lång, lång diskussion runt det. Bokslut 2019 var så speciellt och bokslut 2020 är också speciellt. För att helt enkelt landa i någonting så blev det den här budgeten 2021.


  • Ledamot Tage Silander (M) Repliksvar | 14:20

    Tack, talman! Jag säger inte vad som är rätt eller fel i det sammanhanget. Jag säger vilka konsekvenser det möjligen kan få, det får vi se.

    Det är också möjligt att vi i tider av pandemi som vi nu har råkat ut för, måste ta ett resultat i sig som grund, men justera det så att det blir hyfsat normalt så att säga och utgående från det bestämma sig för hur framtiden ska se ut, hur mycket man ska spara.


  • Tack, fru talman! Det är ju lite så som vi har tänkt när vi har gjort planerna framåt i tiden för 2022 och 2024 att vi har beaktat det som vi vet att kommer att ändra av någon anledning, om det blir ett färre flygplan eller vad än det är. Så att tänket finns med, men det kan inte betonas tillräckligt mycket.


  • Tack, fru talman! Tack till ledamoten Silander för era reflektioner kring årsredovisningen.

    Man kan ju nog säga, som här har sagts under dagen, att det här är en redovisning som har utvecklats successivt och börjar bli bättre och bättre på alla sätt. Det som jag tycker att kanske dock saknas nu i samband med pandemiåret så är ju att man kan konstatera att pandemin har inneburit en intäktskris snarare kanske än en kostnadskris. Kopplingen mellan landskapets hushållning kontra hur samhället i övrigt mår; näringslivet, turismen och människorna där ute och detta kanske kunde vara ett kapitel som skulle ha behövts i det här läget. Jag vet inte om ledamoten Silander har några tankar kring den biten.


  • Ledamot Tage Silander (M) Repliksvar | 14:22

    Tack, talman! Jag har inga färdiga tankar utan det jag säger så tänker jag nu, dvs. tanken är rätt, absolut, om det ska vara som ett kapitel här eller inte. Men jag föreställer mig absolut, utan att ha pratat med någon, att det måste komma en rapport förr eller senare. Om det sedan inskränker sig till ett kalenderår eller om man tar en viss tid också därefter, alltså hela 2021 till exempel med och gör rätt coronabokslut möjligen, det kanske kunde vara en bra idé. Det skulle nog ge en del reflektioner, tror jag.


  • Jag tycker att jag har lite förfäktat här under det här årets lopp att det är ju liksom landskapets ekonomi, det handlar inte bara om budgetekonomi och bokslutsekonomi. Det handlar om finanspolitik som är ett mycket bredare område och som ser samspelet mellan landskapets ekonomi och budget, bokslut och samhället i övrigt; alla medborgare, näringslivet, kommunerna och så vidare. Där tycker jag att vi har en pusselbit i det här spelet som fortfarande saknas.


  • Ledamot Tage Silander (M) Repliksvar | 14:23

    Tack, talman! Jo, som jag sade så kanske det går att skapa den pusselbiten. Mycket förklaringar och diskussioner finns ju i det här och många saker är helt och hållet en konsekvens av att vi hamnade i en coronasituation. Men jag tror ändå att det kan vara till fördel att göra ett coronabokslut där man tar med precis det som ledamot Gunell sade, inte bara pengarna utan också mänskliga konsekvenser, företagskonsekvenser och det ena och det andra som en avstamp inför kommande beslut.


  • Ledamot Marcus Måtar (Obs) Gruppanförande | 14:24

    Talman! Bästa lagting och övriga åhörare. Som ledamot Silander redan var inne på så är ju bokslutet en ögonblicksbild av historien och det börjar nu bli 6 månader gammalt egentligen, vi är snart inne i juni här. Så på det sättet kan man ju säga att intresset är måttligt. Det är nuet som gäller och det är framtiden som är viktigare än historien. Men det är klart att man har ju alltid vissa saker som man kan lära sig av historien.

    Jag vill bara för Obunden Samling peka på några saker i det här bokslutet och i vanlig ordning dela ut beröm dit som beröm behöver ges. Jag börjar med finansminister Höglund som jag tror att har gjort ett litet avtryck på den här årsredovisningen i form av nyckeltal, överskådlighet och information. Det tycker jag att är bra.

    Medan jag nu håller på att dela ut beröm så fortsätter jag såklart med infrastrukturminister Christian Wikström som man kan se spåren av. Wikström är en mycket ekonomisk man. Känner man honom också personligen så vet man att karln håller i pengarna och det syns också i den del som handlar om infrastrukturavdelningen i den här årsredovisningen. Man ser att han har lyckats bra med vissa förnyanden av kontrakt där han har sänkt kostnaderna i skärgårdstrafiken. Förstås kan man ju konstatera att vissa bunkerkostnader och sådant har sjunkit och det kan han inte direkt ta äran åt sig för. Bunkerprissänkningar nämns som en sak, men man skulle kunna lyfta fram ännu mera det faktum att man har varit duktig med att förbättra kontrakten sett ur landskapets perspektiv.

    Sedan kan jag väl hålla med om det som landskapsrevisorn säger att det skrivs ganska mycket. Det är ganska omfattande berättelser här om vad som har hänt. Vi får veta att en ek på Hamnholmen och två slånbärsbuskar på Svinöholmen har blivit fredade. Det är klart, eken är fin på Hamnholmen och båda mina barn rymdes in när de var lite mindre. Så jag uppmanar alla att besöka den, men om detta sedan hör hemma i årsredovisningen är kanske en annan sak.

    Som intresse här har det konstaterats att landskapet är skuldfritt. Det är lite hur man ser det. Det är en sanning med modifikation. Jag kanske skulle säga netto skuldfritt om man ser alla tillgångar, alla kassor som landskapet de facto har tillgång till jämfört med de skulder som då är verkliga skulder. Man kan väl konstatera att landskapet ännu är netto skuldfritt, det vill säga om man skulle behöva så skulle man kunna samla ihop så mycket pengar direkt och betala bort de skulder som finns utan att behöva låna. Men vi ska komma ihåg att det finns skulder. Kraftnät Åland har väl den största konkreta bankskulden för utbyggnaden av Finlandskabeln.

    Jag vill dock till exempel peka på det riktiga guldägget i form av PAF som just nu sköts av en otroligt kompetent ledning som år efter år och nu också framdeles ser ut att leverera fina siffror genom att bedriva en verksamhet som inte är lika beroende av enskilda storspelare, vilket det i varje fall framställs och som det faktiskt verkar vara. PAF har lyckats förändra sin verksamhet. Det här är ett guldägg, det är ett boägg. Jag brukar skämtsamt säga att snart kan vi ålänningar nästan bli som vissa kaliforniska indianstammar där det till och med förekommer nettoutbetalningar till varje medlem av stammen. Skulle vi sköta den offentliga ekonomin och hur vi sedan spenderar pengar i landskapet Åland, så skulle det nästan kunna sluta på det sättet också; PAF-pengarna skulle kunna betalas ut till var och en av ålänningarna bara för att vi är ålänningar och för att vi har råd.

    Men vi har en trend som är oroväckande och trenden är den att vi började här - ja, det börjar bli ett antal år sedan - med 100 miljoner i kassan och vi börjar vara nere på 20. Det är klart att den här trenden där de likvida medlen minskar och minskar och vi måste ta delar av till exempel PAF för att få det att funka, det är någonting som vi också ser i den här årsredovisningen och som jag tycker att vi måste ta på ännu mera allvar än vad vi har gjort hittills.

    Med de orden så tackar jag för Obunden Samlings del.


  • Tack, fru talman! Tack ledamot Måtar. Det är inte alltid som man får beröm. Så tack för det!


  • Tack, talman! Tack ledamot Måtar. Det var en sak som jag verkligen reagerade positivt på och som jag också försöker få fram, men jag får sällan fram det. Det är just det här att målsättningen kan ju inte enbart vara att vi hela tiden bara ska få pengarna att räcka till. Målsättningen måste ju vara att vi använder pengarna på ett så förnuftigt sätt så att vi kan ge tillbaka till ålänningarna via till exempel ett skatteavdrag eller på något sätt. Det kan ju inte vara så att summa summarum hela tiden ska vara att målsättningen är plus minus noll eller lite mer. Vi har på något sätt hamnat i det hjulet. Jag tycker att vi ska missionera och titta på vilket sätt vi kan dra nytta av alla våra inkomster som vi verkligen har och som vi i dag lägger på fel ställen, enligt mig. Vi använder våra resurser på ett kanske 70 procent vettigt sätt. Det finns pengar som borde komma ålänningarna till gagn på ett mer konkret sätt. Jag tycker att det var en bra point. Jag tror att jag förstod ledamot Måtar på rätt sätt, du kan ju rätta mig om jag har fel.


  • Ledamot Marcus Måtar (Obs) Repliksvar | 14:31

    Tack, talman! Ledamot Holmberg uppfattade mig nog rätt. Jag tittade bara på skoj inför det här anförandet lite på de här amerikanska indianstammarna. Jag läste en artikel om det en gång i tiden, och där kunde man se faktiskt att det stora flertalet av de här nationerna, eller vad man ska kalla dem, så använder nog pengarna från spelverksamheter till att bygga skolor och på olika sätt upprätthålla en förvaltning och en social infrastruktur. Men några skötte det så bra och lyckades så bra i sina verksamheter att man gjorde direkta utbetalningar till medborgarna.

    Jag står nog inte här och säger att vi ska börja betala PAF-medel direkt in på kontot till alla olika ålänningar. Det för liksom för långt. Men jag håller absolut med; mera konkret nytta av de här pengarna för de enskilda medborgarna, absolut.


  • Tack, talman! Jag tänker inte blanda mig in i diskussionen om indianreservatet och fördelningen där.

    Men jag tänker i den stora omfattningen, alltså när vi ser på hela vår skattekaka och hela vår intäktssida, så om vi jämför oss med exempelvis Finland, som ligger nära till hands, så ser vi ju faktiskt att det borde finnas utrymme att ge tillbaka mer pengar i fickan till ålänningen än vad vi idag gör, och det var dit som jag tänkte komma. Sedan om det är PAF-medel eller skatteintäkter så det må vara vad det vill, men det borde vara målsättningen. För det känns på något sätt som att nu ska vi ha en budget i balans, det är det elementära givetvis. Men någonstans borde vi ha den långa visionen om att vi kan ha en god välfärd och ett gott tryggt samhälle, men ålänningen ska kunna behålla mer pengar i fickan. Det var dit som jag ville komma, inte enbart PAF-medel.


  • Ledamot Marcus Måtar (Obs) Repliksvar | 14:33

    Jag delar den målbilden. Jag tycker att det är en sund målbild och det är dit man ska sträva. Det blir automatiskt andra fördelar också. Vårt samhälle blir attraktivare att flytta till, bo i och vara i och så vidare. Man ska inte göra skillnad på pengar och pengar. Jag fokuserade nu lite på PAF här i och med att de faktiskt är en jätteviktig del i landskapet Ålands ekonomi.


  • Tack, fru talman! Tack för ett intressant anförande. Bokslutet är ju att se bakåt och se hur det har gått. Jag noterade att ni nämnde här att kassan har minskat år efter år, vilket var en sak som vi nämnde i remissdebatten angående tilläggsbudgeten. Vi fick då material till utskottet och det visade sig att kassan minskade fram till 2013 ungefär och efter det har kassan faktiskt inte minskat förrän då senaste år. Så det har inte naggats på det sättet. Eftersom ni är suppleant så hittar ni nog någonstans det där pappret som de skickade från finansavdelning.


  • Ledamot Marcus Måtar (Obs) Repliksvar | 14:34

    Tack, talman! Jag har inte detaljstuderat siffrorna på det där sättet. Jag tog en start ungefär kring 2008 och tittade till dagsläget. När jag talade om trenden så innebär det att det har minskat. Det kan säkert vara skillnader från år till år. Du har säkert rätt där.


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Gruppanförande | 14:35

    Tack, herr talman! Bästa lagting, det är alltså årsredovisningen för 2020 som man mycket väl kanske i det här perspektivet kan kalla för ett Annus horribilis, ett hemskt år där mycket gick fel helt enkelt på grund av pandemin. Man kan också konstatera hur sårbara vi är och vår ekonomi också för yttre påverkan av olika slag.

    Jag tycker att det är en bra slutsats att komma till att det här som vi diskuterar nu är landskapets hushållning. Men mycket lite finns kopplingen till hur landskapets budget korrelerar med medborgarnas väl och ve och med företagens väl och ve och likaså kanske kommunernas ekonomi. Allt samspelar ju på ett sätt som vi behöver ha goda analyser kring.

    Även om vi nu konstaterar att vi är lånefria så betyder det inte att vi är skuldfria. Förutom att kommunerna förstås har skulder och andra så måste vi ju också kunna konstatera att vi har en betydande utvecklingsskuld på Åland inom flera områden. Det är helt enkelt områden där vi inte har kommit sams nog att kunna utveckla dem tillräckligt. Jag tror att finanserna och resurserna skulle ha funnits, men vi har inte klarat av det helt enkelt. Framförallt så tänker jag på den stora digitaliseringsskuld som är en utmaning utan dess like. Vi kan konstatera att vi har otroligt mycket att göra och vi står inför många vägval om hur Åland ska utveckla sina system och strukturer i relation till nationella IT-system, kanske till europeiska och internationella, och vilka vägar som självstyrelsen själv kan ta på sig och vad vi då har för kraft att klara av att etablera sådana. På något vis så har vi hamnat i ett dike när det gäller den offentliga Ålands IT-utveckling och därför skapades ju ÅDA för några år sedan för att lyfta alltifrån den minsta kommunen till landskapet, Mariehamn, ÅHS och allihopa. Men det ser ut att vara ett svårt samarbete och det är mycket viktigt att det här får fortsätta och inte på det sättet att den som vill minst bestämmer takten. Då slutar det inte bra. Här har vi nog en skuld som är stor.

    Det man också kan konstatera med 2020 är att vi har en skuld när det gäller relationsbyggandet. Här står förstås alla de evenemang och insatser som blev inställda på grund av pandemin; alltifrån möten med riksdag och regering, Alandica Debatt, Björneborg och SuomiAreena till Almedalen. Allt detta måste vi återupprätta igen och försöka komma på banan med. Här nämns relationer och möten med riksdagsledamoten och svenska riksdagsgruppen, men man måste komma ihåg att riksdagen är betydligt bredare än så och det är många partikontakter som behöver hållas om Åland ska vara aktuellt i Helsingfors.

    Vi har också, som jag ser det, en stor skuld när det gäller att bemöta behoven inom äldreomsorgen och en strategisk planering för hela Ålands del när det gäller hur vi ska ta hand om alla äldre med demens. Den skulden måste vi också räkna hem.

    Vi har också en skuld, en betydande skuld idag, till barn och unga när det gäller psykiatri. Det är tydligen enorma köer och ett stort problem med tillgänglighet och utredningar för barn i kris. Man får vänta upp till ett halvt år och längre för att ens komma till utredning. Här har vi också en skuld att betala.

    Vi har nämnt skulden inom investeringar, den är känd sedan länge när det gäller broar, hamnar, färjor och alla detta. Vi har investerat för lite inom åren som gått. Nu är det akuta behovet, särskilt anskaffning av färjor, riktigt, riktigt stort. Det är lite med skräckblandade känslor som man avvaktar rättegången och domstolsbehandlingen av skadeståndet på grund av elhybridfärjan med ett skadeståndsanspråk på 10,5 miljoner. Det här är inte en positiv tid när det gäller utvecklingen av skärgårdstrafiken.

    När det gäller skuld inom näringsavdelningen så ser jag ändå att efter krisen behöver vi bemöta behoven inom turismnäringen ännu mera än vad vi hittills har gjort. Vi behöver också utveckla vårt samspel när det gäller innovation och utveckling med aktörer i Finland och Sverige för att faktiskt komma på banan när det gäller att vara i framkant inom utveckling. Vi behöver också ett nytt näringspolitisk grepp som är anpassat till den fas, som vi nu träder in i, där vi blir mer beroende av våra egna skatteinkomster. Jag har hittills inte hört hur landskapet har tänkt främja den biten, inte ett enda ord faktiskt. Jag tror att vi är flera i den här talarstolen som har påtalat behovet av ett nytt näringspolitisk program som visar på vilka åtgärder som kan främja att klumpsumman, i den nya bemärkelsen som gäller nu från 1.1.2021, ska kunna göra det offentliga Ålands ekonomi stark och framgångsrik också i ett längre perspektiv.

    När det gäller förändringar som här har diskuterats kring vilka tjänster som landskapet ska ha i sin kärnförvaltning och vad man ytterligare ska strukturera om, så skulle jag vilja påminna om betydelsen av att fortsätta med tanke på att man under infrastrukturavdelningen ska skapa ett trafikverk. Detta för att särskilja och professionalisera alla de delar som handlar om upphandling; upphandling av trafik, strategisk planering av trafikupplägg och också upphandling av busstrafik som nu är på gång. Det skulle vara bra om också infrastrukturavdelningen genomgick en liknande utveckling som övriga avdelningar har gjort, där den politiska inblandningen i rent operativa frågor inom infrastruktur fortfarande är för stor i relation till andra avdelningar. Man har fordonsmyndigheten i och för sig, men här finns ett utvecklingsbehov som jag vill peka på och hoppas att regeringen utvecklar med tiden.

    En sista sak där jag också ser att vi har en skuld som kan bli en betydande ekonomisk konsekvens i framtiden är om vi inte nu får uppstyrt frågorna kring skattegränsproblematiken. De är väldigt allvarliga och vi befinner oss nu i ett skede som är mycket avgörande. Om jag har förstått det rätt så saknar landskapsregeringen resurser, personella krafter och kompetenser som behövs för att komma på rätt i den här frågan. Det är mycket viktigt att man tar det på stort allvar. Jag tror att regeringen i den frågan har hela lagtingets stöd att vidta de åtgärder som krävs. Tack, herr talman!


  • Tack, talman! Tack ledamot Gunell. Det var ett väldigt bra anförande av ledamoten. Bra upplagt! Jag måste nog säga att den här kommunikationsskulden kanske är den värsta av dem alla. Jag tänker också kring skattegränsen och det är där som vi är nu. Vi har haft fastighetsbeskattningen, vi har haft hela självstyrelselagsrevideringen och allting sådant, men nu är det skattegränsen som brinner ordentligt. Det är besvärligt, för det är någonting som vi inte köpa för pengar. Det mesta andra kan vi lösa med pengar, men här handlar det om personliga kontakter, god retorik och att verkligen mötas, träffas och diskutera både formellt och informellt. Så det är nog den allvarligaste skulden av dem alla, det är kommunikationsskulden, absolut.


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Repliksvar | 14:44

    Om ledamot Holmberg med kommunikationsskulden menade det som jag pekade på kring relationsbyggandet för där har vi ju på grund av pandemin knappt haft några personliga möten. Vi har suttit med skärmar och Teams i ett och ett halvt år här. Det är klart att det blir en skuld i byggandet av personliga kontakter, relationer, kommunikationer och de här publika evenemangen där Åland kan synas och delta på ett bra sätt, både i SuomiAreena och Alandica Debatt som var en spirande planta till någonting fantastiskt och även Almedalen. Jag hoppas att landskapsregeringen med kraft återupptar det här och återgäldar det som man har förlorat under året som gick.


  • Tack, talman! Visst, evenemangen i sig är specifika väldigt goda. Men kokar vi ner det så är väl kommunikationsgrunden sättet hur man väljer att föra sin retorik på och hur man väljer att föra fram sin åsikt och sin argumentation. Jag tog upp detta tidigare här under vintern också, om landskapsregeringen har någon form av kommunikationsstrategi. Det har till och med kommit signaler från näringslivet att man ibland till och med skäms över hur retoriken förs fram. Visst, det har varit ett väldigt jobbigt år eller jobbig tid med pandemin, men på något sätt måste vi nog rannsaka oss själva, titta oss i spegeln och konstatera att vi måste lösa de här frågorna. Och det gör vi inte genom att visa hur arga och irriterade vi är, utan det löser vi genom att verkligen få fram den här goda diskussionen som vi tidigare har varit väldigt bra på.


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Repliksvar | 14:46

    Ja, det tror jag att ledamoten Holmberg har helt rätt i, det finns mycket att göra, både att återuppväcka och återstärka förtroendet mellan rikets olika myndigheter, riksdag och regering och den åländska för att efter pandemin och dess följdverkningar igen landa på fötterna i en konstruktiv dialog och framåtsyftande diskussion.


  • Talman! Vi diskuterade tidigare här idag den här vårdskulden som ju förstås har byggts upp under den tiden. Nu lyfte också ledamoten Gunell frågan om barnpsykiatriska tjänster. Det var faktiskt en av de saker som jag blev mest ledsen över att det inte har påbörjats aktiviteter kring den personcentrerade vården, alltså att vården samlas kring människan och inte så att människan ska bollas runt i systemet. Det är en alldeles välbehövlig och akut fråga för att utveckla den åländska vården. Därtill så behöver man börja jobba med lågtröskelverksamheter, särskilt för barn och unga och de fattas ju helt och hållet i dag. Man måste komma bort ifrån att alla tjänster ska göras av psykiatriker, utan sjuksköterskor och personer med terapiutbildningar kan hjälpa till i väldigt många sammanhang, kanske inte i utredningsarbete och det som förstås kräver läkarkompetens, men i många (… taltiden slut).


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Repliksvar | 14:48

    Jag tycker att man måste ta höjd för i sitt bokslut för enskilda människor och för enskilda företag och det handlar inte bara om pengar utan det handlar också om vad som har hänt under året. Vad tar vi för ansvar i landskapets budget för att reparera de skador som har uppstått? Helt uppenbart är att det finns ett behov idag som är påtvingat av pandemin eller åtminstone kanske förvärrat av ekonomin som jag menar att vi har skyldighet att återgälda. Det handlar om barn och ungas psykiska hälsa och det handlar om insatser i skolan för att ingen ska trilla av utvecklingskärran. Vi måste göra det här om vi ska gå mot någon slags Annus mirabilis, ett fantastiskt år nästa gång.


  • Tack, talman! Det är därför som jag menar att den här frågan är akut, att se över strukturerna inom den vård som vi ger. Kostnadsskillnaden mellan att ge en ansvarig sjuksköterska lönehöjning för att hålla i en mottagning kontra att hyra in läkare från Finland eller Sverige är gigantisk. Så jag är inte fullt lika övertygad som ledamoten Gunell är att det alltid handlar om budgetmedel. Jag tror att i många fall handlar det om strukturer. Det här skulle vara en strukturförändring som jag uppfattar att är efterlängtad hos sjuksköterskeskrået och som kunde generera betydligt mycket mera vård och också faktiskt ge en billigare peng. Därför borde den här omställningen göras snarast. Idag har sjuksköterskor mellan tre och fyra års universitetsutbildning, det man saknar är förskrivningsrätt. Men gäller det livsstil eller levnadsfrågor så är sjuksköterskor kompetenta enligt min uppfattning.


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Repliksvar | 14:50

    Det kanske ledamot Zetterman har helt rätt i. Det är ett undervärderat skrå av många skäl. Jag har inte uttryckligen sagt att det endast är pengar, resurser som saknas. De behoven i samhället som finns kan mycket väl bemötas genom strukturella förändringar eller också tillgång på kompetens som ju också är en ständig utmaning inom vårdsektorn.


  • Ledamot Annette Bergbo (HI) Gruppanförande | 14:51

    Herr talman! Bästa lagting och åhörare. Årsredovisning 2020 är ett tungt dokument, både i innehåll och vikt. Det är en tillbakablick på ett år då i princip ingenting var som det brukar vara. Årsredovisningen färgas i allt som beskrivs där av den pågående Covid-19-pandemin.

    När pandemin slog till gällde det för landskapsregeringen att få samhällsmaskineriet att fortsätta snurra. Det krävdes nya grepp, nya funktioner och full fokus från landskapsregeringen och myndigheterna. Arbetet har varit framgångsrikt. Årsincidensen var drygt hälften av incidensen för hela Finland och mindre än en tiondel av incidensen i Sverige. En viktig faktor i den lyckade smittskyddsstrategin är nog den effektiva testning och smittspårning som ÅHS inledde. Många förståsigpåare skattar den högt. Ålands litenhet med professionell personal är beredd på att göra det där extra som krävs för att fånga smittkedjor i covidutbrottets framfart.

    Men Åland drabbades i jämförelse hårdare i vissa sammanhang. Gränsrestriktionerna har haft, och har ännu, genomgripande svåra ekonomiska konsekvenser. Det slår med, aldrig tidigare upplevd motsvarighet, ytterst hårt mot näringslivet och den offentliga ekonomin. Årsarbetslösheten steg från 3,5 % under år 2019 till 9,5 % under år 2020 och totalt minskade omsättningen i privata näringslivet med 22 % jämfört med året innan.

    Antalet inresande minskade i fjol med drygt två tredjedelar jämfört med år 2019 vilket gjorde att den viktiga transportsektorn samt hotell- och restaurangnäringen drabbades särskilt. För att motverka den ökade arbetslösheten har landskapsregeringen vidtagit flera kostsamma sysselsättnings- och stödåtgärder under år 2020.

    Covidpandemin och åtgärder för att hantera dess följder medför att Åland nu har att hantera ett historiskt underskott. Det är ett underskott som vi alla garanterat är eniga om att också får stanna kvar i historieskrivningen som en engångsföreteelse.

    Talman! Den tjocka luntan Årsredovisning 2020 bjuder på mycket läsning, är en viktig presentation och information om förvaltningens alla beståndsdelar. Trots att regering och tjänstemän har arbetat under stor press, i en situation olik någon annan, har arbetet med att förverkliga regeringsprogrammet fortsatt. Låt mig nämna några exempel:
    - Implementerat ett nytt ekonomiskt system
    - Antagit en ny ägarpolicy med ökade krav på hållbarhetsstyrning
    - Ny lågtröskelverksamhet för mental hälsa
    - Utvecklingscenter på Högskolan samt bolagiseringen
    - Genomsyn av studiestödslagstiftningen
    - Arbetet med EU-programmen, både kortsiktiga och långsiktiga strukturfondsprogram
    - Gång- och cykelvägar samt brobyte
    - Kollektivtrafiken i tätorter
    - Samt revidering av vattenlagen
    Dessutom har regeringen arbetat målmedvetet med att möjliggöra etableringen av havs-baserad vindkraft på åländska vatten och därtill även vattenförvaltningsplanen och havsplanen.

    Talman! År 2020 har passerat med problem som har staplats på hög i en ständig ström. Problemlösning har varit mantrat och som bonus har det även resulterat i ny kunskap, nya samarbetsmöjligheter och även andra positiva saker. Årsredovisningen är tung men inte enbart tyngd utan bjuder också på rubriken ”Nyheter 2020”. Positivt är det att några nya nyckeltal har tagits fram. Det välkomnar vi. Nyckeltal är nämligen viktiga i den stund vi fördelar budgetmedel och ska bedöma för vad och till vilka åtgärder det ska ske.

    Riktigt positivt och mycket glädjande är att förverkligandet av utvecklings- och hållbarhetsagendan som genomförs inom förvaltningen har gått in i en fas där planeringen av mål, delmål och åtgärder främst sker i budget och inom den ordinarie verksamheten. Aktuell uppföljning av hela förvaltningens inklusive landskapsregeringens arbete, för att uppnå visionen och de strategiska utvecklingsmålen, presenteras också i färdplanerna i digital form på barkraft.ax.

    Att årsredovisningen löpande integrerar rapporteringen om hållbarhetsarbetet ger en tydlighet och samtidigt är det en check på
    hur arbetet fortskrider inom alla områden. Årsredovisningen handlar i hög grad om hållbarhetsarbetet. Ett särskilt index för hållbarhetsredogörelser ökar läsbarheten och tydligheten. Och mycket återstår förstås ännu att ta sig an, bland annat: Tillgång till meningsfull sysselsättning, den interna belastningen i sjöar och vikar, att stoppa förlusten av biologisk mångfald, fysisk strukturutveckling för attraktionskraft, att fartyg som angör Åland drivs fossilfritt, lägre utsläpp från vägtrafiken, minskade avfalls- och konsumtionsmängder samt utfasning av farliga kemikalier.

    Talman! Det går inte att förklara bort, det går inte att glömma eller beskriva på annat sätt; oro. Pandemin har satt djupa spår. Människor som aldrig varit arbetslösa är det nu för första gången, somliga har tvingats jobba mer än någonsin och blivit sjuka av det. Familjers ekonomi rubbas, barn och unga påverkas negativt av att skola och fritidssysslor har varit stängda tidvis. Den psykiska ohälsan ökar. Oro och ensamhet har för många, inte för alla, känts förhärskande.

    Men, vi fortsätter att orka, håller fokus på var hjälpinsatserna är som viktigast att sätta in och samtidigt inväntar vi att det normala vardagslivet, måhända det nya normala, snart infinner sig. Vi delar det med vår omvärld. Det är ett globalt ansvar att säkerställa naturens bärkraft. Kan vi trygga en stabil ekonomi och sysselsättning så kan vi också fortsätta att vidareutveckla välfärdssamhället.

    2020 års årsredovisning visar att vi är på god väg trots historiskt höga hinder som både har skrotat ekonomi och förändrat människors liv. Det är vårt åtagande! Tack, herr talman.


  • Ledamot Anders Eriksson (ÅF) Gruppanförande | 15:00

    Tack, herr talman! Det är inte lätt att vara liten, jag begärde ordet för nästan två timmar sedan som nummer två, men det blir alltid så att de små kommer sist och det får man väl finna sig i.

    Det är ju så med årsredovisningen och bokslutet att det är väldigt sällan som de tilldrar sig något större intresse. Jag tror att det här faktiskt är en av de bättre debatterna. Det har varit flera riktigt, riktigt bra anföranden som har hållits. Ofta så brukar de mer eller mindre gå obemärkt förbi, medan vi i dagatal kan hålla på att debattera budgeten. Budgeten som egentligen är en plan.

    Det finns mycket intressant information i det här dokumentet som flera talare redan har sagt. Det som jag kan tycka är att man skulle vinna om man lite mera skulle lyfta upp utvecklingsarbete, som flera talare har varit inne på, när det gäller turismen och när det gäller näringspolitiken som är anpassad till det tidevarv som vi befinner oss i nu, man borde se lite mer av det. Ser man på näringsavdelningens skrivning så är den väldigt kort, rent av kameral.

    Jag tror att det var ledamoten Tage Silander som tidigare var inne på personalen, sidan 25. Det är onödigt att stå och räkna upp var det ökar mest. Det kan var och en läsa sig till själv. Men det intressanta är att man ser att i landskapsregeringen egen förvaltning där minskar det. Det är de externa enheterna som drar iväg och det är lite samma som vi också ser ute i kommunerna. De egna kommunerna klarar av sin verksamhet relativt bra, men det är kommunförbundet som far iväg och jag tror att det är lite samma tendens som vi också ser här. Det kan vara bra att tänka på.

    Jag glömde säga att finansminister Roger Höglund sade i sin förtjänstfulla presentation att vi har ett underskott för det här året på 46 miljoner men närmare 50 beroende på hur man räknar. Han nämnde att vi har 13 procents arbetslöshet. Han nämnde att pandemin har medfört direkta kostnader på 14 miljoner. Men tar vi med de indirekta kostnader så blir den totala summan avsevärt högre. Det här tror jag att vi alla bör ta till oss och tänka på att det här är någonting som kommer att märkas framöver.

    Jag vill upprepa, för det tåls att upprepas det som ledamoten Jörgen Pettersson sade, att vi har en väldigt hög nivå på samhällsservicen här på Åland och också en väldigt kostsam samhällsservice. Det måste vi öppet och ärligt kunna debattera. Så fort man debatterar det så blir det att prata om att nu är det försämringar. Det behöver nödvändigtvis inte vara försämringar, utan det är förändringar och det är två skilda saker för mig.

    De flesta har också sagt att redovisningen har utvecklats, det har den gjort. Men jag skulle uppmana er att titta till exempel på ett budgetförslag eller ett bokslut från 1999 så får ni se hur detaljerat det var på den tiden. Vi håller på att ta tillbaka det här lite, men nu har det framställts som det helt plötsligt skulle bli mycket mera information än vad det har varit tidigare. Det var ett par allmänna reflektioner.

    Det som jag önskar ta upp är tre punkter utöver det som jag sade om personalsituationen. Den första är lagberedningen, på sidan 40. Där tas de lagframställningar som har gått till Högsta domstolen upp. Det är sex fall som har gått till Högsta domstolen och av dessa sex så var det bara två som inte kunde träda i kraft. Det är ju ändå ett gott betyg. Men det är värt att upprepa att det första ärendet där Högsta domstolen fann att en lag skulle fällas gällde en landskapslag om hindrande av diskriminering. Enligt Högsta domstolen så kunde bestämmelserna i lagen tolkas som så att de arbetsrättsliga tillsynsfunktioner, som i riket sköts av arbetsmyndigheterna, skulle på Åland skötas av en landskapsmyndighet trots att arbetsrätten utgör riksbehörighet. Det här ett medskick som jag ville göra när det gäller revisionen. Alltså en liten, liten detalj i det stora hela så fäller man en lag då man aktivt letar för att hitta om det är någonstans som man överträder den behörighet som vi har. Så det här vill jag understryka med tanke på det som jag har sagt många gånger om den kommande revisionen, att det är enormt viktigt att vi får rena behörighetsområden, för det här visar att man i praktiken kan fälla vilken lagframställning som helst med väldigt, väldigt små detaljmotiveringar.

    Följande fråga som jag vill ta upp finns på sidan 109 och handlar om vägunderhållsverksamhet. Då står det så här: "Arbetet har i stort utförts enligt plan. Det blev mera dikningar och röjningar än vanligt längs vägarna när vinterväglaget uteblev". Och så står det så här: "Delar av Vestmyravägen byggdes om som ett glesbygdsprojekt för att bibehålla kunskapen inom enheten". Man kanske kan tycka, varför pratar man om sådana här små detaljer? Jo, det intressanta med den här formuleringen är att man måste hitta på jobb för att sysselsätta sin personal och man måste också hitta på jobb för att upprätthålla kompetensen. Istället för att notera att det finns ett hundratal firmor inom den här branschen i landskapet Åland som privat kunde kallas in när behov uppstår. Man behöver inte sitta med egen personal. Läs alla den här formuleringen för er själva! Det är ingen kritik mot dem som har skrivit det, utan så ser man ju på det förstås när man jobbar inom det offentliga. Men det här ett väldigt tydligt motiv för hur viktigt det skulle vara att privatisera och att man verkligen utför arbeten när de behöver utföras.

    Till sist, herr talman, vill jag ta upp någonting på näst sista sidan; antalet öppna ärenden tas upp och de var 651 stycken, vilket är en ökning jämfört med året tidigare då det bara var 465. Här säger revisorerna så här: "Att avsikten är att motivering till varför ett ärende ligger oavslutad efter tre månader ska läggas in i ärendehanteringssystemet. Detta görs i regel inte". Det här kan man också tycka att är en liten, liten detalj, men bakom alla dessa 651 ärenden så finns det en enskild människa som väntar på ett beslut. Inom ÅMHM har man försökt att få kortare handläggningstider med ganska mycket liv i luckan - om jag uttrycker mig diplomatiskt - som följd. Det här är inte alls acceptabelt. Man kan inte ha ärenden liggandes hur länge som helst. Det står faktiskt ordagrant så här "Att ärenden i åratal ligger oavslutade på en del avdelningar tyder på att den interna styrningen och kontrollen inte fungerar riktigt som den borde i detta avseende. Igen, jag vill avslutningsvis understryka att det här handlar om ärenden som enskilda medborgare har väntat på upp till tre år och det är inte försvarbart. Tack, herr talman!


  • Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet omfattas? Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.