Remissdebatt

  • Talmannens förslag är att ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden. Diskussion.


  • Tack, talman! Ärade lagting. Det är igen ett händelserikt självstyrelsepolitiskt år som landskapsregeringen sammanfattar på dessa sidor som har översänts till lagtinget för behandling inom ramen för den sedvanliga redogörelsen över självstyrelsepolitiska frågor.

    Vi har igen från landskapsregeringens sida noterat att självstyrelsepolitiska nämnden på lagtingets vägnar ansett att redogörelsen borde koncentreras på vissa helt grundläggande frågor med anknytning till vårt självstyrelsesystem - Ålands status i stort - och vi noterar det synsättet igen men har den här gången åter valt att presentera den problematik som självstyrelsesystemet rent allmänt har att redovisa också för lagtinget den här gången. Och så får ju lagtinget välja att behandla helheten - eller göra som nämnden har gjort på senare år - man väljer ut de centrala ämnesområden man anser är värda en fördjupning och koncentrerar sig på det. Då tycker jag väl att lagtinget i stort kan få se den redogörelse vi ger i övrigt som ett sätt att hantera informationsdelen till lagtinget. Emellanåt när vi sitter på vår sida av väggarna här borta så är det svårt att veta vad är, så att säga, på väg att bli en stor fråga men det kan vara bra att lagtinget i ett tidigt skede får en glimt av vad som är på gång.

    Talman! Självstyrelsen är i brygga, skulle jag vilja kalla den samlade bilden av de utmaningar som vi har att brottas med. Bryggan, brottningstermen, beror på den mängd ärenden som har varit för landskapsregeringen, i synnerhet tjänstemännen, att hantera. En stor ökning i antalet pleniärendet etc. Vad som gör att jag tar till termen "i brygga" är väl den samlade bilden av vad som krävs för att få självstyrelsesystemet på plats dvs att det fungerar på ett önskvärt sätt. Med tanke på alla de frågeställningar som också räknas upp här i redogörelsen så återstår det enormt mycket arbete för att få systemen på plats. Mångt och mycket handlar det om stora finska reformer inte minst den stora reformeringen av Finlands hälso- och sjukvårdssystem och skapandet av de så kallade välfärdsområdena. Detta gigantiska experiment, som jag nästan har lust att kalla det, väcker oerhört många frågeställningar kopplat till vårt eget system i och med att vi fortsätter som tidigare med vårt eget sjukvårdssystem etc.

    Men beröringspunkter är oerhört många och jag tror jag väljer att bara konstatera när det gäller de delarna så pågår det ett ständigt arbete. Vi har till exempel när det gäller flerkanalsfinansieringen, i och med att man övergår till de nya välfärdsområdena på finska sidan, fortsatt ett stort arbete att se till att det som tillhör statens ansvar kommer att fungera i förhållande till självstyrda Åland. Bara som ett exempel.

    Ofrånkomligen, talman, ska jag säga några ord om självstyrelsefrågan, även om man kunde göra som självstyrelsepolitiska nämnden gjorde i sin senaste redogörelse, svara att man konstaterar att förhandlingarna pågår. Och det gör de. Men som kanske någon redan har noterat via media så kommer det nog också där att krävas politiska fortsatta diskussioner för att det ska bli en reform som vi skulle vara nöjda med. Vi har inte hittills på politisk nivå - i samtal med bl a de politiska statssekreterarna - kunnat notera sådana framsteg som i alla fall skulle göra landskapsregeringen nöjd med resultatet.

    Talman! Här går jag inte in på så mycket detaljer. Jag tror att ni alla i den här salen känner till vilka frågeställningar som är extra svåra. Men tyvärr tycker jag vi kan redovisa redan i dag att när det gäller beredskapen att tillföra lagtinget mera behörighet så finns det inte en sådan vilja från statsmaktens sida eller snarare från det politiska systemets sida.

    Var och en får fundera på vad det kan bero på. Vad kan ha hänt sedan Ålandskommittén presenterade sina slutsatser i juni 2017 med arton områden som skulle kunna överföras till lagtingets katalog. Medan idag handlar det om att enbart ge lagtinget förvaltningsbehörighet som Åland egentligen redan hanterar via de system vi har via överenskommelser, förordningar etc. Så till den delen får vi konstatera att vi kommer inte - vad som också redovisas här i redogörelsen - att kunna peka på några större framgångar inom den sidan.

    Men i övrigt önskar landskapsregeringen naturligtvis fortsätta dialogen med självstyrelsepolitiska nämnden och redan inom denna vecka är det nog till fördel att tillsammans med nämnden få diskutera de fortsatta åtgärderna och i synnerhet vilka politiska frågor som bör hanteras vidare dvs också vilken motparten ska bli i Helsingfors. Statsministern är ju alltid en möjlighet och den sidan av det hela hoppas jag naturligtvis att vi tillsammans ska komma fram till att det bör vara nästa steg.

    Talman! Den här redogörelsen berör ett oerhört knepigt område vad gäller den finska så kallade SOTE-reformen, SOTE109 - som vi har valt att kalla det från åländsk sida - eftersom det är 109 lagar som berörs. Här kommer välfärdsområdesproblematiken in i vårt system igen. Och tyvärr, talman, så måste vi för lagtinget redovisa att vi inte fått gehör för våra äskanden varken hos Ålandsdelegationen, inte heller hos de sakkunniga som har hörts i grundlagsutskottet och inte av grundlagsutskottet självt. Det vill säga att de reformer man har på gång på rikssidan förutsätter enligt vår uppfattning en ändring av självstyrelselagen. Ålandsdelegationen, de nämnda sakkunniga och grundlagsutskottet har ansett att det här går att acceptera inom ramen för Ålands självstyrelse.

    Talman! Den här frågan är oerhört mångbottnad. Den berör många aspekter och från landskapsregeringens sida har vi ju konstaterat att okej, låt vara att man anser att nuvarande uppgifter som de åländska kommunerna sköter inom ramen för finsk behörighet - det är väl okej - och man kan säga att det finns inget hinder för en sådan reform med hänsyn till självstyrelselagen men för de åländska kommuninvånarna och paragraf 6 i Finlands grundlag så finns det ändå en anledning för landskapsregeringen att gemensamt med självstyrelsepolitiska nämnden, i första hand, fundera på om det här är en utveckling som vi kan acceptera eller förutsätter den att vi faktiskt försöker föra det här till någon slags slutligt avgörande.

    Jag har fått frågan vad det slutliga avgörandet handlar om. Ja, det enda sättet är ju att man får Högsta domstolen med i processen och, bästa vänner, om det är som så att social- och hälsovårdsutskottet i Finlands riksdag går på samma linje som grundlagsutskottet då är det enbart presidenten och den diskussionen som återstår. Det vill säga att man ber presidenten indirekt att också höra Högsta domstolen. Kan man rubba förhållandet mellan Finlands riksdag och Ålands lagting genom en statlig reform som ändrar på spelreglerna både på kort sikt men även på lång sikt vad gäller finansieringsansvaret för våra kommuner och därmed för våra kommuninvånare.

    Så jag ser med förhoppning fram emot den diskussionen med självstyrelsepolitiska nämnden vad man kan och bör göra i ett sådant läge. Naturligtvis kommer landskapsregeringen under mellanliggande tid att för ansvarigt utskott i riksdagen påpeka dessa brister. Bästa vänner, jag kan försäkra er om att landskapsregeringen har ända från resans början 2020 för ansvariga ministerier i Helsingfors påtalat exakt dessa saker. Men vi har inte fått det gehör som ett ansvarsfullt lagberedande skulle förutsätta från ministeriernas sida. Och den som vill ta del av gruvlig kritik av ministeriernas hantering av Åland så kan ju läsa grundlagsutskottets senaste betänkande kopplat till prop 56, 2021. Det är en svidande kritik. Men vad hjälper det när man ändå ger klartecken för att göra det som man har tänkt, d v s helt enkelt konstatera att man kan förändra strukturerna, systemet mellan Åland och Finland genom en statlig reform.

    Efter dessa några toner i moll vill jag ändå sluta med lite positiva saker, för det alltid bra att vara positiv. Vi hann få med det i redogörelsen punkt 3.3. Kyrkolagstiftningen där vår allvetande autonomiexpert Marine Holm- Johansson identifierade att kyrkomötet i Finland i november i fjol antog ett förslag till kyrkolag som skulle strida mot grundlagens likabehandlingsprincip vad gäller de på Åland bosatta medborgarna. Jag kan i dag redovisa - jag har knappt hunnit berätta det för mina kollegor i landskapsregeringen - att tack vare att det sedan 2020 finns en gemensam arbetsgrupp mellan kyrkostyrelsen och landskapsregeringen med domkapitlet installerad här på Åland så har vi kunnat använda den för ett meningsfullt utbyte med kyrkostyrelsen. Resultatet är att kyrkostyrelsen har lovat - jag vill påpeka att de har lovat - att de kommer att för kyrkomötet föreslå en förändring av den redan antagna kyrkolagen som svarar upp mot vårt självstyrelsesystem. Så vi får vara tacksamma för att når man rätt kanaler, har vi rätt personer i systemet - och här får vi tacka särskilt Marine Holm-Johansson och kontraktsprost Benny Andersson för deras insatser - har vi rätt personer så har vi också framgång. I vissa fall.


  • Talman! Myndigheternas främsta uppgift det är att leverera och producera service gentemot den enskilda medborgaren och det vet alla att servicen inte bara är ålänningar och finländare till gagn, utan även andra kan omfattas av de grundläggande rättigheterna. Det som nu är aktuellt är ju de ukrainska personer som har kommit till Åland under lagstiftningen tillfälligt skydd och de hanteringarna. I självstyrelsepolitiska redogörelsen står det kort om att Migrationsverkets datasystem enbart är finskspråkigt men här finns ju också många andra frågor gentemot inrikesministeriet och Migrationsverket. Hur man ska kunna garantera att de ukrainska medborgare som har kommit till Åland under det europeiska skyddet ska få likvärdig service såsom man får i Finland. Var den likvärdigheten finns är svårt att säga i dagsläget eftersom alla myndigheter har stora problem att producera service nu. Men jag skulle ändå vilja höra ett utbroderat resonemang från vicelantrådet om inrikesministeriets och landskapsregeringens samarbete med hänvisning till dem som flyr Ukraina.


  • Tack talman! Det är givetvis en viktig och angelägen frågeställning som ledamot Zetterman väcker och då kan jag bara konstatera att trots att det inte är Ålands behörighet till någon del vad gäller den här delen av flyktingsidan så har ju landskapsregeringen varit proaktiv. På lantrådets försorg har vi fört samtal direkt med inrikesminister Mikkonen för att få Migrationsverket att förstå att det finns ett åländskt intresse. Hittills har den diskussionen utmynnat i positiva framsteg. Det är klart, vi kan alltid vara besvikna över att det inte går så fort, men Migri har faktiskt en stor helhet att hantera. Vi får kanske återkomma till det mer i detalj. Kanske lantrådet kommer att begära ordet under dagens lopp och återkomma till det men den frågan är på rätt spår i alla fall.


  • Talman! När man hör på politiska debatter och nyhetsrapportering nu så används väl aldrig ordet exceptionellt så ofta som det görs i de här dagarna. Och det är precis så att Migri har försatts i en exceptionell situation där saker och ting inte riktigt kan fungera så som det gör till vardags. Fortsatt så är det ju ytterst relevant att de här människorna som har kommit hit och också de åländska stödfamiljerna får ett fullgott stöd. Och också själva datasystemet på svenska till Åland den frågan måste nu aktualiseras eftersom vi vet hur den praktiska vardagen ser ut. Det är ju de facto inget krav att kunna finska för att ta anställning vid en åländsk myndighet så de här frågorna behöver också de redas ut. Dels finns den akuta frågan hur löser vi situationen tillsammans med Migrationsverket för de människor som är här och den mer långsiktiga frågan hur ska vi bygga upp system som fungerar.


  • Tack! Jo, vi har helt samsyn där, ledamot Zetterman, med oss inom landskapsregeringen och vikten av att också de finska systemen kan fungera på svenska. Det här skrev vi faktiskt till inrikesministeriet redan 2020 och påtalade det. Vi fick till stånd en ny kontaktgrupp där det har aktualiserats men på grund av pandemin så blev den lite för sent aktiv om vi säger så p g a allt det elände vi har gått igenom de senaste två åren. Men ånyo p g a den uppståndna situationen så har inte ministeriet nu fattat allvaret i det här så ser jag personligen ingen annan utväg än att vi kommer att - precis som vi gjorde när det gäller god medicinsk praxis - att vi vänder oss till lagkontrollanterna - antingen JK eller JO - och begär om handräckning som jag skulle vilja kalla det i det här fallet d v s att det ska fungera också på svenska.


  • Tack, talman! Vicelantrådet inledde sin presentation med att konstatera att självstyrelsen är i brygga och det är ju oroande att få höra att vår förvaltning är så nedlagd med arbete att man egentligen inte klarar av det. Så min fråga är då, har självstyrelsens förvaltning tillräckliga resurser för att göra sitt jobb? I den här salen så lyfts det med jämna mellanrum diskussion kring finansieringen av den kommunala sektorn, finansieringen av självstyrelsen och hur de här kommunicerande kärlen ska hanteras. Om vicelantrådet konstaterar att det inte finns tillräckliga resurser i självstyrelsegården för att sköta självstyrelsen så tycker ju jag att det är ganska alarmerande och också med tanke på självstyrelselagen och ambitionen att ta över mera behörighet än vi redan har i dag och uppenbarligen inte klarar.


  • Tack talman! Jo, ordvalet brygga var noggrant valt därför att den situation vi upplever är naturligtvis ett resultat av många faktorer. Det ena är naturligtvis pandemin som har ställt helt nya krav på ledarskap och förmåga att samordna våra resurser trots att folk jobbar på distans och mängden - ungefär 60 olika -behörighetsfrågor som vi har väckt. Många inom ramen för samma tvistefält. Det är klart att någonstans går gränsen för vad våra tjänstemän orkar med. Tar man sedan till det behovet av extra insatser när det gäller flyktingfrågan visar det sig också vara ett svårt politikområde på det viset att det är finsk behörighet men ändå förväntas vi utgående ifrån ålänningarnas tydliga besked att agera. Sammantaget så är det våra mänskliga resurser som blir lite förtärda.


  • Tack! Man kan ju utgå ifrån att världen omkring oss kommer att fortsätta bete sig. Det kommer att ske ändringar i finländsk lagstiftning som påverkar oss. Det kommer att hända saker i världen. Det kommer att hända saker i EU som påverkar oss och ger oss mera arbete och så länge vi har en autonomi, en självstyrelse så måste vi klara av att hantera den. Och om det är som vicelantrådet säger att det är för lite resurser i själva kärnan av det som ska sköta vår självstyrelse, hur tänker sig sittande regering hantera den frågan? Ska man tillföra mera resurser? Kan vi vänta oss en sådan utveckling i kommande budgetar?


  • Jag tycker att ledamot Fellmans frågeställning är bra, det är någonting vi funderar jättemycket på. Jag tror att vi tillsammans redan inför nästa tilläggsbudget måste fundera i de banorna som ledamoten argumenterar för d v s identifiera var vi är för korta i rocken i detta nu. Samtidigt vet vi ju alla de krav vi har på en budget i balans osv som alltid kommer emot oss. Och det är klart inom ramen av vårt system har vi otroligt många andra utmaningar som kommer att kräva mer resurser. Men min förhoppning i alla fall - som ansvarig för just självstyrelsepolitiska frågor - är att det kommer att ske en liten ny kraftsamling runt just resurser för att klara av det som är orsaken till att vi alla är i denna sal i dag.


  • Tack, herr talman! Kopplad till den civila beredskapen som landskapsregeringen skriver om här så handlar min fråga om beredskapen mot olika typer av hybridkrigföring. Vi vet ju alla att i dagens moderna värld så innan man ser några typer av militära medel så är det olika typer av hybridkrigföring som konflikter inleds med. Det kan vara IT-attacker av olika slag, det kan vara spionage, politisk påverkan, sabotage m m som kan vara väldigt subtilt och svårt att lägga fingret på vad det handlar om. Hur bedömer vicelantrådet Jansson Ålands beredskap mot den här typen av hybridattacker kopplat till den civila beredskapen?


  • Tack, talman! Ledamotens frågeställning är också den, som de övriga, intressant och viktig och här får vi tacka vår lyckliga stjärna att landskapsregeringen under fjolåret, i november månad, lyckades få till stånd en större konferens som hölls just om den här typen av frågor. Tyvärr missade jag den själv av olika orsaker men jag har förstått att den var mycket givande. Där fanns en bred närvaro från landskapsregeringens sida, offentlig sektor i övrigt och också det privata näringslivet. Det här har landskapsregeringen följt upp och på lantrådets initiativ så har vi hört Teija Tiilikainen och hennes tjänstemän från europeiska hybridcentret i Helsingfors för att ytterligare förkovra oss. Och i digitaliserings diskussionerna som förs så finns det här med centralt. Och vi kommer att fortsätta diskussionen med ansvariga ministerier i Helsingfors till den här delen.


  • Tack, herr talman! Om man drar frågan vidare till mer praktiska ordalag och tänker sig att det åländska samhället ändå i slutändan har en ganska bra grogrund till att kunna ha en god beredskap kring de här frågorna, i och med att vi har en låg anonymitetsgrad, i och med att vi är relativt få på ytan, många känner varandra och många känner till vad som hör till det normala i vardagen. Där undrar jag, och flera har undrat och frågat undertecknad också, om det finns planer att ta fram - eller finns det redan praktiska anvisningar till gemene man för hur man ska agera - och vart man ska vända sig om man noterar något utöver det normala i dessa tider, och speciellt i framtiden, om det är så att konflikten eskalerar ytterligare och det finns ett förestående hot.


  • Tack, talman! När det gäller den här typen av fientliga angrepp på vårt civilsamhälle, precis som ledamot Påvals säger, så är det oerhört viktigt att den åländska allmänheten är medveten om vad som försiggår och att man i dag inte ska ta för givet att den e-post man mottar har någonting med verkligheten att göra. För det är det man fortfarande lyckas med i omvärlden, skapa rabalder, strider, t o m demonstrationer - om vi tänker på USA:s senaste presidentval - utgående från fejkade system. Så vi måste alla vara varsamma. Nej, vi har inte vad jag känner till - lantrådet kan rätta mig på den på den punkten - någon omedelbar sådan här anmälningsplats om man själv drabbas. Det naturliga är att man kontaktar sin internetleverantör. Man för det vidare till polisen om man anser att det har någon brottslig bakgrund som det också ofta finns. Så det finns ju ett system. Vi har inom landskapsregeringen en jurist som arbetar med den här typen av frågor.


  • Också jag fäster mig vid uttalandet att självstyrelse är i brygga men jag gjorde en annan värdering av uttalandet än vad som gjordes i ett tidigare replikskifte d v s att självstyrelsesystemet, som sådant, sakta men säkert bryts ner. Tar vi hälso- och sjukvårdsreformen - som nämndes som exempel - så är det ju egentligen fullständigt orimligt att Ålands hälso- och sjukvård helt plötsligt står utan rättslig grund för att utföra vissa av sina uppgifter bara på grund av en reform som sköts, som drivs och som hör till riket. Och alla de insatser som man har fått göra från landskapsregeringen bara för att parera, ta pandemin, alla gränsstängningar och
    ad hoc-beslut som drog undan benen på självstyrelsen. Det är det som jag upplever att självstyrelsesystemet som sådant är i brygga och är på väg att brytas ner. Jag ska vidareutveckla det mitt anförande. Men det är det (… taltiden slut).


  • Tack, talman! Ledamot Eriksson har absolut rätt också precis som ledamot Fellman om man tittar på var svagheterna finns i vårt system. Det ena är naturligtvis, med tanke på hur mycket resurser vi borde ha till för att klara av alla dessa frågeställningar i tid. Särskilt i och med att det alltid är korta svarstider till Helsingfors i och med att vi får materialet på svenska - så oerhört kort - jämfört med omkringliggande områden i Finland.

    Ledamoten har naturligtvis rätt också i sin iakttagelse vad gäller brist på rättslig grund för Ålands hälso- och sjukvård efter första januari nästa år. Det borde ju vara en ytterst allvarlig sak för Finlands statsmakt att ta till sig, men det har varit svårt att få dem att faktiskt inse vad som händer. I praktiken så är smittskyddet finsk förvaltningsbehörighet efter årsskiftet då borde man hantera det i och med att det handlar om integritetsinskränkande åtgärder, bland annat.


  • Orsaken till att jag ville använda uttrycket att självstyrelsen sakta men säkert bryts ner är ju det att den absoluta majoriteten - överväldigande majoriteten - av allt självstyrelsearbete som förvaltningen utför så är ju att parera den här typen av medvetna och omedvetna angrepp som kommer mot självstyrelsen. Och det leder till att det finns inga resurser kvar att arbeta med utvecklingen. Det är det som är det stora systemfelet vi befinner oss i nu. Och det är det vi måste börja diskutera - alla gemensamt på allvar - hur ska vi komma vidare med medan vi har någon självstyrelse kvar överhuvudtaget.


  • Tack! Absolut, ledamot Eriksson, den här diskussionen måste fortsätta i självstyrelsepolitiska nämnden och som sagt var, själv tycker jag att vi ska fundera på presidentspåret - om uttrycket tillåts - när det gäller just det sätt man hanterar de åländska kommunerna och därmed kommuninvånarna på från riksdagens sida i detta nu. Om man inte hinner få ordning och reda på det under den korta tid som regeringsproposition 56 20/21 behandlas. I övrigt identifierar vi ju daglig dags olika problem och det är klart att det tär på systemet både direkt och indirekt.


  • Tack herr talman! Ja, nu går ju Åland in i upptakten för firandet av hundra år och det här skulle ju också vara finalen för den nya självstyrelselagen. Vicelantrådet Harry Jansson är ju väldigt involverad i det här arbetet nu på slutrakan men jag tolkar vicelantrådet som ganska missmodig när det gäller självstyrelselagen och för att ro den i land. Skulle han kunna utveckla lite resonemanget. Kommer vi att nå i mål med det här, eller skall Ålands folk få vänta ända till 2028 innan vi får en ny självstyrelselag?


  • Tack, talman! Naturligtvis skulle jag kunna stå här och sia om vad som kommer att hända. I alla fall kan jag säga som så att det kommer nog att förutsätta att det från Finlands regering via Ålandsministern och i sista hand statsministern ske en tydlig markering att Ålands intressen också ska tillgodoses inom ramen för den pågående revisionen. För det är väl den känslan man mera har att man accepterar det som man nästan är tvungen att göra på grund av den allmänna händelseutvecklingen under de drygt 30 år vi haft nuvarande självstyrelselag men nöjer sig med det. Trots det så skulle jag naturligtvis välkomna en ny självstyrelselag med tanke på skapandet av landskapen på finska sidan och den förväxling som redan finns mellan landskapet Åland och de finska landskapen. Därför borde vi få en statushöjning rent allmänt, men ändå måste ju innehållet i helheten vara acceptabel.


  • Från självstyrelsepolitiska nämnden - där jag själv sitter - så försöker vi ju följa det här noga men just nu känns det som ett vakuum. Vi vet ganska lite om vad som händer, hur man arbetar politiskt för att komma åt de här knäckfrågorna. Får landskapsregeringen till stånd politiska armbrytningar med Ålandsministern? Och har vi kommit till det skedet att det sker de här politiska överläggningarna och de armbrytningar som krävs för att komma vidare?


  • Tack, talman! Landskapsregeringen har fullföljt de ambitioner som presenterades för självstyrelsepolitiska nämnden 18 februari i år, d v s efter det att lantrådet och undertecknad besökte Helsingfors och förde politiska samtal på olika nivåer. Vi kom fram till att okej, det verkar som om man i Helsingfors trots allt är beredda att göra det som behövs för att också lagtinget ska kunna godkänna förslaget till ny självstyrelselag. Och det är väl det som ännu återstår att utöver de politiska möten jag redan nämnt och utöver det att vi har hört representanter för Högsta domstolen, Högsta förvaltningsdomstolen och JO-ämbetet - unikt att de överhuvudtaget tar sig tid att faktiskt fungera som bollplank under en pågående lagprocess - så återstår som nämnt de här diskussionerna på politisk nivå där lantrådet också ska vara med i diskussioner med Ålandsministern och statsministern. Sen får vi se hur landet ligger efter det.


  • Ledamot Gyrid Högman (C) Gruppanförande | 13:32

    Bästa kolleger, är vi människor anno 2022 att betrakta som fåvitska jungfrur? Är vi beredda för det som komma skall? De flesta, ärade kolleger, känner till Bibelns metaforiska berättelse men betydelsen av ordet fåvitsk är kanske inte lika bekant eftersom det inte används så särskilt ofta längre, men det betyder tanklös eller oförståndig.

    Under senare tid har vi väckts ur vårt bekväma liv av en lång pandemi, av larmrapporter om klimatets tillstånd, hotade arter, stormar, översvämningar, hetta och bränder. Och nu sedan 24.2 ett anfallskrig där vår närmaste granne i öster, Ryssland, hänsynslöst överöser Ukraina med bomber som orsakar död och förstörelse utan like.

    Med allt detta som kuliss presenterar landskapsregeringen den årliga självstyrelsepolitiska redogörelsen, en redogörelse som presenterar ett imponerande brett och omfattande arbetsfält. Självstyrelsen kräver idag inte bara hantering av mångahanda frågor på hemmaplan och kontakter med finländska myndigheter. Den kräver också en kontinuerlig omvärldsanalys eftersom vi blir påverkade av det som händer i omvärlden

    Under den senaste veckan har jag summariskt gått igenom landskapsnämndens berättelser från självstyrelsens första årtionden. Även om självstyrelseadministrationen i dag känns milsvid från 1920-talet så finns fortfarande samma stötestenar. Lantrådet Carl Björkman, som har hållit i pennan, klagade över Högsta domstolens felaktiga tolkningar, de finländska tjänstemännens bristande för att inte säga obefintliga kunskap om självstyrelsen och att det alltihop förvärrades, enligt Björkman, av de finländska tjänstemännens ”ständigt växlande sammansättning”. Känns det här igen?

    Vår självstyrelse är en kompromiss stadfäst av Nationernas Förbund. Ingen av de tvistande parterna Sverige – Finland – Åland fick exakt vad de önskade, men alla fick något. Åland ville inte ha självstyrelse, men valde fredens kompromissväg och här är vi nu. Alternativet, hur det skulle varit annars, vet vi ingenting om men det finns många exempel på vad icke-fredliga aktioner leder till i form av mänskligt lidande, splittring och hat. Om man ska uppnå en kompromiss måste det finnas någon form av ömsesidig tillit. Och tillit kräver samtal där man lyssnar och har en samvaro öga mot öga. Covidpandemin har förstört denna form av samarbete, men det är viktigt för självstyrelsens utveckling och fortbestånd att se till att skapa olika möjligheter till möten. Bara så kan man få till stånd ökad förståelse för varandras ståndpunkter. Att det finns en sådan önskan och målsättning, anser jag, att framgår av redogörelsen.

    Tjänstemän i självstyrelsens tjänst - och det har vi en liten aning diskuterat här tidigare - får ofta höra att de är för många. Politiker i sin tur får höra att de pratar för mycket och gör för litet. Den liggande redogörelsen visar på att våra tjänstemän måste ha en ingående kunskap och behärska inte bara ett utan flera specialområden. Politiker kan uttala visioner och målsättningar men för att dessa visioner ska bli verklighet behövs tjänstemän. Jag vill ge en eloge till alla som arbetar i självstyrelsens tjänst.

    I ett stycke presenteras Åbo Akademis satsning på lärarutbildning i Sverige och juristutbildning i Åbo. Det här kan lända Åland till godo och bredda de ungas utbildningsmöjligheter. Åland och självstyrelsen är ju naturligtvis betjänta av jurister och statsvetare med specialkunnande på akademisk nivå. Det finns många på Åland men det här behövs också på fastlandet. För att få en verklig förståelse måste man kunna använda motpartens språk. Ett specialområde på akademisk nivå kunde skapas genom ett samarbete mellan Högskolan på Åland och någon eller några närliggande universitet. Det hela kunde starta med högskolekurser och förhoppningsvis leda så långt som till doktorsnivå. Det här är min dröm – jag kan få ha en dröm och jag kan ju också få hoppas på att den någon gång uppfylls även om jag inte får uppleva det.

    Ålands insulära läge och begränsade areal är också en potential för akademiska studier inom naturvetenskapliga områden, men det är kanske bäst att ta en sak i sänder för att kunna lyckas.

    Rysslands anfallskrig mot Ukraina har förvärrat det säkerhetspolitiska läget i Östersjön. Ålandsöarna har på basen av ett folkrättsligt beslut status av neutraliserat och demilitariserat område. Det här är ett beslut som ålänningarna i tiden inte var delaktiga i, men som har bistått oss i tider av fred men också i tider av krig. Det säkerhetspolitiska läget kan leda till att ändrade säkerhetspolitiska beslut i Finland - och kanske också i Sverige - det här ligger utanför vårt behörighetsområde, men jag hoppas att vår status fortsätt ska bestå.

    Anfallskriget i Ukraina måste ses som ett angrepp på demokratin. Av jordens länder är endast sjutton procent att betrakta som demokratier, det här är en siffra som jag uppsnappat under den senaste tidens alla analyser i massmedier. Demokratin befinner sig alltså i världen i underläge och det är farligt att ta den för given. Och det är också farligt att ta vår självstyrelse för given. Det är farligt om bara en åsikt får råda, när det är farligt att tänka själv, att uttrycka sin åsikt och när alla måste handla enligt en given norm – då kapas också kreativitet, framåtanda och förmågan att hitta lösningar.

    Jag började mitt anförande med en fråga. Är vi fåvitska, oförnuftiga och oförståndiga? Bekämpandet av pandemin här hos oss på Åland och också i omgivande regioner ger svaret nej. Men hanteringen av klimatfrågan och anfallskriget emot Ukraina ger nog ett annat svar.

    Landskapsregeringens berättelse beskriver självstyrelsens vardag i dag, 100 år efter de första stapplande stegen på självstyrelsens väg. Problem har under tiden lösts och svårigheter övervunnits - och det är många - men det kommer ständigt nya utmaningar. Självstyrelselagsrevisionen stampar på stället, skattegränsen, energikostnader som rusar i höjden och påverkar alla, näringar som kämpar för sin fortsatta existens. Ja, listan skulle kunna göras hur lång som helst. Men det negativa får inte ta överhanden. Demokratin och friheten ska segra. Självstyrelsen ska överleva och utvecklas. Något annat finns inte på kartan, vi tar ett steg i taget.


  • Talman! Igår var jag på ett samtal om Erasmus av Rotterdam, en av våra starkt influerande filosofer som har präglat den västerländska demokratin i mycket hög utsträckning. Det var ett väldigt, väldigt intressant samtal mellan tre olika parter och de konstaterade att det goda samtalet är kanske det viktigaste verktyget för en bibehållen demokrati och jag tycker att ledamoten Gyrid Högman till den delen lyckades med sitt anförande. Det är viktigt att våga prata om demokratiaspekterna från ett sakligt perspektiv och också våga göra de egna analyserna som inte alltid behöver vara konfrontatoriskt utan faktiskt kan syfta till att ha idéutbyte med varandra.


  • Ledamot Gyrid Högman (C) Repliksvar | 13:43

    Ledamot Högman håller med ledamot Zetterman att det är viktigt att hålla samtalet i gång. För den stund som vi inte längre talar med varandra - när vi liksom har vänt ryggen åt - det må vara så att man egentligen inte är speciellt förtjust i motparten, man kanske inte tycker samma sak, men man måste alltid prata med varandra. Det är oundgängligt om vi ska komma framåt.


  • Talman! Det finns väldigt, väldigt mycket att diskutera och penetrera när det gäller redogörelsen, allt från självstyrelselagsrevisionen, till kyrkan, miljön och utbildningen. Men det här gruppanförandet tänkte jag koncentrera mig på säkerhetspolitiken av förekommen anledning.

    Det går alldeles utmärkt att ha två saker i huvudet samtidigt. Både demilitariseringen, neutraliseringen och säkerhets- och försvarspolitiken. Jag upplever att det finns en viss misstro mot de åländska politiska linjedragningarna i det åländska samhället just nu. Det finns funderingar kring vårt engagemang och vår säkerhet.
    Självstyrelsemyndigheterna har, kanske av någon slags missriktad välvilja genom åren, inte kommunicerat ut diskussioner och möten vi haft på årlig basis med t ex marinen och gränsbevakningen. Det är en skyldighet för åländska politiker att ha information och grepp om ålänningarnas säkerhet och samtidigt, så klart, värna demilitariseringen.

    Det har påtalats åtskilliga gånger att vi från åländsk sida ser positivt på säkerhets- och försvarssamarbetet mellan Sverige och Finland. Jag har varit med upprepade gånger som företrädare för självstyrelsen i möten mellan gränsbevakningen och marinen och deras högsta företrädare. Skypo, skyddspolisen, var på Åland för några år sedan och redogjorde för allmänheten över sitt arbete. Och under förra mandatperioden formaliserades en kontaktgrupp mellan Åland och försvarsministeriet. Både utrikesministern och försvarsministern var på besök. Under den här mandatperioden har landskapsregeringen formaliserat en kontaktgrupp med Inrikesministeriet.

    Det är fullständigt klart att i händelse av kris och krig mobiliserar också ålänningarna. Det har vi alltid gjort och kommer fortsättningsvis alltid att göra. Om det tillåts så gör jag en historisk, personlig, men inte unik tillbakablick. För många år sedan så hittade jag och min syster ett tackbrev adresserat till min farfar och hans bror. Det var någon form av massbrev från riksmarskalk Mannerheim, ett tack för viktigt och ansvarsfullt deltagande i hemvärnet. Ungefär 1800 ålänningar deltog i hemvärnet under andra världskriget. Man hade ingen värnplikt i bagaget men en synnerligen skicklighet och vana att hantera bössan och en beredskap att göra sin plikt. Min morfar, som var lots, kommenderades under krigsåren 1941-45 ut på kustpansarfartyget Ilmarinen och i boken ”Åländska sjömän under andra världskriget” kan man läsa om umbäranden, plikt och offer. Den åländska flottan deltog i den finländska försörjningsplikten. Min pappas 22-åriga morbror omkom när fartyget han tjänstgjorde på min-sprängdes i södra Östersjön i november 1942. Fartyget avgick från Danzig lastad med koks för finsk hamn.

    Det finns fortsättningsvis saker att göra på hemmaplan. Jag skulle vilja sammanfatta det initialt i tre åtgärder eller tre saker där vi behöver engagera oss när det gäller säkerhetspolitiken. Det är den kommande beredskapslagstiftningen, det är vår egen civila beredskap och det är arbete med kontaktgrupperna. Vi vet genom landskapsregeringens arbete och också det pågående arbetet i Helsingfors att en revidering av beredskapslagstiftningen har aktualiserats genom pandemin. Och nu har det blivit än mer angeläget också för Ålands del. Man kunde läsa i riksmedia att revideringen av beredskapslagstiftningen beräknas ta åtminstone tre till fyra år. Det är flera frågeställningar för Ålands del som behöver klarläggas och där behöver Åland vara delaktiga och där gäller det för lagtinget att ge landskapsregeringen råg i ryggen och framhärda och ihärda att Åland också behöver vara med i det arbetet.

    För det andra har vi också ett arbete att göra på hemmaplan. Vi vet alla att lots- och fyrväsendet och hänvisningarna till det är obsolet och har helt och hållet spelat ut sin roll. Vi behöver också från åländsk sida se över vår civila beredskap, vår krisberedskap och organisera den. Vårt eget facit är inte precis någonting att skryta över. Vi får ju inte ens ihop till en enda räddningsmyndighet på Åland, vilket också skulle vara en central del i den civila beredskapen. Vi har ett behov att organisera och strukturera oss och det finns lärdomar att dra efter bl a stormen Alfrida. För det tredje skulle det vara värdefullt att dra upp långsiktiga strategier och samstämmighet tillsammans, landskapsregeringen och lagtinget genom självstyrelsepolitiska nämnden, när det gäller diskussioner med kontaktgrupperna. Kontaktgrupperna är Utrikesministeriet, Försvarsministeriet och Inrikesministeriet.

    Slutligen, talman, i alla de här diskussionerna kring försvarsvilja och säkerhet så finns det en paradox som professor Erik Melander, professor i freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet, har identifierat och som jag tycker är otroligt intressant. Han har konstaterat och forskat kring försvarsviljan och konstaterar att i de nordiska länderna finns det en relativt hög försvarsvilja. De nordiska länderna har i forskningen visat sig ha en konstigt hög försvarsvilja. Generellt finns det i forskningen en samvariation mellan samhällen med tolerans för olikhet, betoning av självförverkligande, emancipativa värderingar och låg försvarsvilja. Men de nordiska länderna kombinerar just de värderingar med hög försvarsvilja. Forskarna har kommit fram till tolkningen att den ovanligt höga försvarsviljan i dessa fall kan förklaras av en vilja att just bland annat försvara de här värderingarna. Tar man det tillbaka till Åland så är jag helt säker på att ålänningarna också drar sitt strå till stacken när det behövs.


  • Ledamot Wille Valve (M) Gruppanförande | 13:52

    Talman! Det är rätt dystra tider och mångas tankar domineras idag av det som är punkt 15.5 i redogörelsen – Krig i Ukraina, för det är ofattbara grymheter som nu har dokumenterats i Ukraina bl a av organisationer som Human Rights Watch. Samtidigt fortsätter det, talman, att gå ofattbara mängder pengar och olja mellan Ryssland och väst. Historien betraktar oss nog med besvärad blick. Kommer vi i EU att på riktigt att kunna förklara för våra barn och barnbarn varför vi fortsatte handla olja och gas från öst och överförde pengar som gick direkt till det ryska krigsmaskineriet. Nej, det kan vi inte.

    Sedan har vi flyktingkrisen som också känns och märks på Åland. Uppskattningarna varierar kring exakt hur många ukrainare som idag har sökt sin tillflykt till fredens öar, men låt oss konstatera att det rör sig om uppskattningsvis ett hundratal. Den uppgift som historien har gett oss ålänningar här och nu är att stötta de nyanlända, stötta ukrainarna, in i det åländska samhället. Det är väldigt viktigt att vi inte försummar den här uppgiften. Historien betraktar oss - också här. För att klara den här uppgiften kommer vi oundvikligen att behöva en bestående kontaktpunkt för migrationsärenden på Åland. För att klara denna uppgift måste vi också räkna med att organisationer som ÅHS behöver göra mera för att kurera både fysiska och psykiska trauman. För att klara denna uppgift behöver alla ålänningar ”bjuda till” lite. Det handlar inte om märkvärdigheter. Det handlar mest bara om att finnas där som medmänniska - orka finnas där som medmänniska – om så bara för en liten stund.

    Historien betraktar oss också ur en annan synvinkel. Vår sjöfart kommer att utsättas för en press som får sjöfartshistoriens konjunkturer att verka som en barnlek. Både våra rederier och vår offentligt finansierade skärgårdstrafik kommer prismässigt att pressas ännu hårdare än i dag. Främst förstås p g a ökande bränslepriser men också p g a en allmän prisstegring på ca elva procent. Kommer vi att ha modet och handlingskraften att ställa om nu eller stoppar vi huvudet i sanden, helt eller delvis? Det lär kosta, men att göra ingenting kommer med säkerhet att kosta ännu mer.

    Finns det då saker som går åt rätt håll i världen eller i den här redogörelsen? Jo, det finns det och de ska nämnas förstås. Varken pandemi eller säkerhetspolitisk baksmälla verkar ha hindrat landskapsregeringen från att jobba vidare med frågor som näringsrätt och jordförvärvsrätt. Det är mycket bra, det är i linje med vad vi Moderater har efterfrågat.

    Den utvidgning av juristutbildning och klasslärarutbildning som beskrivs i punkt 8.1 är betydelsefull för Åland. Bra jobbat också där.

    Men framför allt arbetet med skattegränsen förtjänar ett särskilt omnämnande idag. Under de senaste veckorna har jag haft förmånen att gästa några av Ålands småföretagare - jag kan rekommendera det varmt – besök en småföretagare. Jag höll på att ramla av stolen då en av dem jag besökte berättade att hen var nöjd med landskapsregeringens arbete för att förenkla skattegränsen. Jag bad personen att precisera exakt vad den personen var nöjd med och företagaren nämnde då specifikt någonting - som faktiskt står i den här redogörelsen - samlingsdeklarationen som alternativ till en förtullning per leverans, som förenklat vardagen radikalt för några av våra företagare. Jag vill ta tillfället i akt och ge lite cred till tjänstemännen och till landskapsregeringen som har jobbat på bra med den här frågan som inte sparat någon möda för att förenkla företagarnas vardag och det börjar märkas. Fortsätt gärna så här för det är otroligt viktigt och det är välkommet att ni nu också tittar på förenklingar mellan Åland och Sverige samt andra länder, vilket nämns i redogörelsen.


  • Herr talman! Jag delar ledamot Valves syn på att det är en känslig och svår situation när det gäller att ta emot flyktingar från Ukraina. Jag har förstått att flera hundra redan har nått Åland, och finns här på Åland, och att fler är på kommande. Hur ser ledamoten Valve på landskapets beredskap att faktiskt ta emot dessa människor, både nu idag, men också på lite längre sikt? Med tanke på behovet av skola, sjukvård, vaccinationer, boende. Är vi tillräckligt rustade för att hantera situationen?


  • Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 13:57

    Det var en bra fråga och den överskådliga bilden är att vi är hyfsat väl rustade. Alltså vi har verktygsboxen full med rätt verktyg. Det handlar närmast om att förstår vi att använda rätt verktyg? Jag har personligen fått höra en och annan framgångssaga redan. En framgångshistoria där det har varit ukrainare som har kommit till Åland och väldigt snabbt funnit sig till rätta och då har det handlat om att man redan ett längre tag känt någon som bor på Åland. Men det är väldigt många som inte har det här kontaktnätverket som kommer till Åland nu och där behöver vi hjälpa dem. Det är inget snack om saken. Och jag ser att det här kommer att föranleda mera kostnader för några av landskapets myndigheter, det är helt klart, men jag är övertygad om att vi klarar av det.


  • Vi ska definitivt hoppas att vi klarar av det men jag tror inte att vi gör det utan att man från landskapsregeringens sida tar ett ganska fast grepp om den här situationen och ser till att det finns resurser inom skolan t ex att hantera barn med annat språk och kanske traumatiska upplevelser med sig i bagaget. Många har i dag boende hemma hos sig som kanske är flyktingar. Det fungerar en tid, men hur ser det ut när hösten börjar komma? Den här välvilja som vi nu bygger på kring ålänningarnas positiva och hjälpsamma attityd, den måste sedan ersättas av att samhället tar vid och ser till att det här fungerar i det långa perspektivet. Ser ledamoten Valve att landskapsregeringen har grepp om detta och också kommunerna?


  • Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 13:59

    I stort sett så ser jag att landskapsregeringen har en bra lägesbild av situationen. Skulle jag peka på något särskilt område att hålla ett extra öga på utöver det jag redan nämnde d v s ÅHS, så är det nog barnomsorgen. För det finns en tendens ibland i den åländska kommunala barnomsorgen att man tänker att det här rullar på som vanligt, att det kommer lite flera barn och så där, men speciellt när det handlar om förskolebarn så är det nog viktigt att man sätter in insatser - rätt insatser - tidigt. I övrigt så är min bild den - på basis av den informationen jag fått inne i regeringsblocket - att man nog har en hyfsat klar bild av läget.


  • Ledamot Annette Bergbo (HI) Gruppanförande | 14:00

    Herr talman, jag citerar: "Eftersom krigen har sitt ursprung i människornas sinnen, måste försvaret av freden också byggas upp i människornas sinnen". Citatet är taget ur UNESCO:s text om stadgar inledningsvis.

    Utifrån just den grundläggande principen förklarar UNESCO sitt syfte att verka för fred och säkerhet genom främjande av internationellt samarbete inom utbildning, vetenskap och kultur i syfte att med FN-stadgan som utgångspunkt främja den universella respekten för rättvisa, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter samt grundläggande friheter utan åtskillnad med avseende av ras, kön, språk eller religion.

    Just i dag, i skenet av ett pågående anfallskrig i Ukraina, får dessa UNESCO:s programförklarande ord en särskild betydelse och lyfter upp verkligheten som inte alls är vacker utan brutal och oförsonligt hård och skrämmande. Det går inte att låta bli att göra den kopplingen.

    Talman, vi behandlar i dag landskapsregeringens redogörelse över självstyrelsepolitiska frågor av väsentlig natur över tiden 8 april 2021 till dags datum. Redogörelsen innehåller flertalet frågor av just väsentlig natur. Jag väljer att lyfta fram två frågor som vi i Hållbart Initiativ särskilt gläds åt över att det har kommit till ett förverkligande.
    Den ena är just UNESCO och det faktum att Åland den 9 november 2021 välkomnades av UNESCO:s generalförsamling i Paris som associerad medlem tillsammans med Färöarna, Anguilla, Aruba, Brittiska Jungfruöarna, Caymanöarna, Curaçao, Macao, Montserrat, Nya Kaledonien, Sint Maarten och Tokelau. Utöver dessa tolv associerade medlemmar har UNESCO dessutom 193 medlemsländer.

    UNESCO som ska verka för fred och säkerhet genom främjande av internationellt samarbete är en naturlig hemvist för Åland sett inte minst ur ett historiskt perspektiv. Ålandslösningen är ett tydligt exempel på ett framgångsrikt beslut som för 100 år sedan fattades av FN:s föregångare Nationernas Förbund.

    År 1921 beslöt Nationernas förbund om Ålands unika status som självstyrande region, där Åland skulle garanteras sitt svenska språk och kultur samt lokala sedvänjor. Samtidigt beslöt också Nationernas Förbund att ett avtal om Ålands demilitarisering och neutralisering skulle uppgöras för att befästa Ålands demilitariserade status baserat på ett tidigare beslut som fattades i samband med fredsfördraget i Paris 1856. Genom beslutet i Paris 1856 blev Åland demilitariserat och för första gången en del av internationell lagstiftning och internationella överenskommelser. Ålands särskilda ställning kan alltså från början också ses som ett renodlat fredsprojekt.

    Hållbart Initiativ stöder Ålands uttalade UNESCO-strategi som går ut på att ingå i ett samlat och samordnat arbete internationellt kring fred, där Ålandsexemplet kan lyftas upp generellt, och utöver det även ingå i ett ökat samarbete inom utbildning, vetenskap, kultur och kommunikation. Som associerad medlem i UNESCO vars huvudområden är utbildning, vetenskap och kultur erbjuds många intressanta plattformar och möjligheter inom kultur, utbildning, klimatkrisen och marina resurser.

    Åland arbetar redan aktivt med verkställigheten av de olika konventionerna inom UNESCO som Åland även separat i enlighet med självstyrelselagen gett sitt bifall till. Förutom det långvariga internationella kulturkontakterna så är utbildningsområdet av särskild betydelse för att rusta individer att ställa om och tillsammans hitta lösningar på globala utmaningar så som klimatkrisen.

    Talman, intressant för Ålands del är inte minst inom kulturområdet där UNESCO:s medlemsländer samarbetar med bevarande AV immateriellt kulturarv dvs kulturarv som inte är föremål. Det är dans, sånger, traditioner etc. Det finns flera koncept: Världsarv, gäller byggnader eller naturområden av enastående universellt värde.
    Immateriellt kulturarv, bevarar levande traditioner, hantverk, ritualer och traditioner. Världsminnesprogrammet, handlar om att tillvarata dokument, foto, film eller samlingar i bibliotek eller arkiv. Biosfärområden, skapar ett internationellt nätverk av modellområden som arbetar med långsiktigt hållbar användning av de naturresurser som finns i områdena och i Geopark - slutligen - samlas geografiska områden av internationell geologisk betydelse där man arbetar med kunskapsspridning och hållbar utveckling.

    I detta sammanhang kan nomineringen till Memory of the World-programmet särskilt nämnas och Shipping Company, Gustaf Eriksons arkiv från åren 1913-47, som föreslås att ingå i det internationella registret. Kommande höst förväntas UNESCO fatta ett beslut om det. Därtill nominerade Åland, tillsammans med Finland, Sverige, Danmark, Färöarna Island och Norge och lyckades även få med nordiska klinkbåtstraditioner i UNESCO:s representativa lista över mänsklighetens immateriella kulturarv.

    Tänk om vi också kunde få med den särskilda åländska skärgårdskulturen från forna dagar som den såg ut då med jakten, fisket och det många gånger så hårda livet som byggdes av kunskaper och nedärvda sedvänjor. Det som nu håller på att falla i glömska.

    Det andra ämnet, herr talman som Hållbart Initiativ önskar lyfta i detta sammanhang är redogörelsens ”Stöd för anskaffning av fordon” vilket i praktiken handlar främst om att statligt stöd beviljas vid inköp av elbil. Allt fler inser nu att elbilar helt klart är framtidens fordon eftersom de är renare än fossildrivna bilar. Elbilens utsläpp är lika med elproduktionens utsläpp.

    Det var helt enkelt väldigt lovvärt av landskapsregeringen att samtycka till regeringspropositionens lagförslag att även inkludera ägare till fordon som registreras vid anskaffning, eller är registrerade vid konvertering, i fordonsregistret som Fordonsmyndigheten på Åland för och därmed är de berättigade till stöd. För utvecklingen går snabbt nu vad gäller biltillverkarnas anpassning till verkligheten. Vi måste köra fossilfritt om vi ska nå våra klimatmål.

    Enligt ÅSUB beräknas den främsta källan till utsläppet av koldioxid vara vägtrafik med ungefär 62,7 miljoner kilogram koldioxidekvivalenter. Det är mer än en fjärdedel av det totala utsläppet. Jämfört och följt av jordbruket med 41,3 koldioxidekvivalenter samt sjötrafik 33,8 miljoner koldioxidekvivalenter. Elbilarna fortsätter stadigt att toppa försäljningslistorna och det är viktigt eftersom elbilsomställningen verkligen är viktig just nu när vi ska fasa ut fossila drivmedel. Fördelarna med elbilar är många. De är bättre även än fossildrivna bilar ur ett livscykelperspektiv, det vill säga om vi även räknar med produktionen av bilen och elen den förbrukar.

    Organisationen och tankesmedjan Transport and Environment i Bryssel konstaterar i en rapport från 2020 att elbilar vinner mot fossildrivna bilar även ur ett livstidsperspektiv men beroende förstås på var bilens batteri produceras och var bilen används är skillnaderna olika stora. En av de främsta fördelarna med elbilar är ändå till syvende och sist att de har noll avgasutsläpp. Inte en enda liten puff av koldioxid eller kväveoxid. På det sättet är elbilar mycket bättre för klimatet än bensin- och dieselbilar. Miljövänliga är de dock inte. Ingen bil är miljövänlig eftersom bilproduktionen förbrukar energi och släpper ut växthusgaser.

    Talman, slutligen, det är så sant som det är sagt i UNESCO:s stadgar; försvaret av freden måste byggas upp i människornas sinnen och samtidigt ska vi, för att rädda vår planet, i våra sinnen förändra vårt tänkande, våra vanor. Det ena utesluter inte det andra och det är min övertygelse att det kan fungera till gemensam framgång.


  • Ledamot Anders Eriksson (ÅF) Gruppanförande | 14:12

    Tack, herr talman! Det har kanske lite utvecklat sig till en allmän politisk debatt och inget fel i det. Jag må vara tråkig men jag vill återvända till det som rubriken handlar om, det vill säga de viktigaste självstyrelsepolitiska frågorna.

    Jag noterar att vicelantrådet sade att självstyrelsen är i brygga, eller om självstyrelsen är på väg att brytas ner, som vi hade ett replikskifte om. Jag vill påminna om att om exakt en månad så är det tolv år sedan Gunnar Jansson-kommittén tillsattes och de nya ledamöter som inte har bekantat sig med det grundarbetet - vart man faktiskt ville komma med självstyrelsen - så rekommenderar jag att göra det. För ser vi på det här - och det är ingen kritik mot landskapsregeringen - men ser vi mot den bakgrunden vart man ville utveckla självstyrelsen och vad vi skriver om här, så blir det en lite, ja, vad skall jag säga, lite tragisk text.

    Det sägs bland annat under punkt 2, Självstyrelsesystemet, att när justitieministeriets utkast till proposition kom den andra juli 2021 så säger landskapsregeringen: "Man konstaterade redan då att utkastet till proposition till ny självstyrelselag för Åland avsevärt avvek från det förslag som presenterades i Ålandskommitténs slutbetänkande 2017. Redan sistnämnda betänkande var i jämförelse med de ursprungliga ambitionerna resultatet av många kompromisser och eftergifter från åländsk sida". Det här har bara fortsatt och tyvärr låter vi låter vi det ske. Det är där vi borde börja fundera lite hur vi ska kunna komma vidare.

    Tittar man på 2.2. Propositionen om ändringar och 30 § Självstyrelselagen för Åland så är det ju mest teknikaliteter som tas upp. Det råkade slå mig, med tanke på sittande talman, att vice talman Roger Nordlund höll ett anförande för cirka åtta år sedan där han pekade på det komplicerade system vi har som är ungefär som två sågar som går in i varandra och att alla de här kontaktpunkterna så leder till friktion. Jag kommer ihåg att vice talman Nordlund, som är duktig på att rita, ritade en bild där det borde vara två spetsar som går mot varann att det är så få friktionsytor som möjligt. Och det där var oerhört klokt sagt. Det kommer den här typen av utspel, men vi kommer inte vidare.

    Jag vill också i sammanhanget säga att Maiken Poulsen Englund när hon flyttade till Åland - hon har varit lagmannens sekreterare på Färöarna - studerade hon noggrant självstyrelselagen och sade vilken otroligt konstig lag man har på Åland. I det ena kapitlet räknas allt som hör till Åland upp och i det andra kapitlet räknas allt som hör till Finland upp men oftast finns det alltid något undantag av det som hör till Åland. Hon menade att ettdera har man ett förtroende eller så har man det inte. Men här ger man ett förtroende och i nästa paragraf tar man tillbaka det.

    I ett replikskifte med vicelantrådet Harry Jansson nämnde jag hälso- och sjukvårdsreformen. Jag menar att vi hamnar i en situation där vi helt plötsligt inte har en rättslig grund för vissa uppgifter inom hälso- och sjukvården. Och det är ju inte Ålands fel. Men igen och igen och igen får Åland anpassa sig och det finns ingen tid kvar för utvecklingsarbete. Landskapsregeringen säger att om landskapet inte ska ta över behörigheten rörande smittskydd och fortsättningsvis ska ha förvaltningsuppgifterna så går man vidare på detaljnivå hur man ska reglera det. Det här tycker jag att är ett feltänk och jag hoppas det kan diskuteras i självstyrelsepolitiska nämnden.

    Vi borde ha en klar strategi, titta över behörigheten när det gäller smittskyddet, ser vi de konsekvenser som pandemin fick de senaste två åren när vi hade gränserna stängda till Sverige, vi hade inga möjligheter överhuvudtaget att påverka någonting vad som var väl eller ve för Ålands vidkommande. Det är ju fullständigt oacceptabelt. Och det var ju faktiskt stundtals en enorm röra. Och det var också ett typexempel, som jag tror att vicelantrådet kan bekräfta, hur man gång, på gång, på gång fick agera bara på basen av beslut som togs i Helsingfors. Många gånger tyvärr i strid med gällande självstyrelselag.

    Man nämner igen Sanna Marins regeringsprogram och en strategi för Åland och läser man den texten rakt av så är det ju en bra text, men det är ju en text helt utan förankring i verkligheten. Landskapsregeringen skriver så här; "Möjligheten till en svenskspråkig dialog är en grundförutsättning för att självstyrelsesystemet ska fungera på ett tillfredsställande sätt. I detta avseende har tyvärr samarbetet under året brustit - man kan säkert skriva åren, men man skriver året - och det har även varit svårt att få till stånd en faktisk dialog". Det här vill landskapsregeringen åtgärda genom att förbättra dialogen. Man vill man ändra upplägget vid Ålandskontoret i Helsingfors. Jag tror faktiskt, värderade landskapsregering, att det kommer att ha noll betydelse. För det är Finland som ska ta sitt internationellt grundade ansvar och se till att relationerna mellan Åland och Finland fungerar på svenska. Det är inte Åland som igen och igen och igen ska anpassa sig. För då blir det precis som vicelantrådet sade att självstyrelsen är i brygga och bryts sakta men säkert ner. Det sista var mitt tillägg, ska jag säga.

    Jag väljer att gå över till Språkrådet helt kort, jag hoppar över det här med nationalspråksstrategin för det ser jag inte riktigt som vår viktigaste sak att ägna oss åt. När det gäller Språkrådet så blev det ju väldigt sent tillsatt, först 5 mars 2021, efter propåer från vår sida och jag har noterat att man har haft fem möten. Det sista var så nyligen som 18 mars och nästa kommer att bli om ett halvår, den 30 september, enligt protokollen. Jag tycker man gör ett bra arbete. Man har gått igenom språksituationen på ÅHS, språksituationen inom kommunerna, språksituationen inom näringslivet och inom tredje sektorn. Man arbetar på systematiskt och det tycker jag förstås är bra.

    Men här vill jag också inför behandlingen i nämnden säga att vi måste försöka få alla att förstå vad digitaliseringen kommer att innebära för det svenska språket på sikt. I stället för att ägna oss åt nationalspråksstrategin som nämns också i Språkrådets arbete gång på gång. Vi måste gå på djupet när det gäller digitaliseringen för så småningom så har vi ett arbetsliv där det är en omöjlighet för ungdomar som har utbildat sig Sverige att återvända till Åland om man ska arbeta i den datoriserade världen.

    Talman, avslutningsvis, det kan finnas risk för att jag har låtit lite uppgiven och lite små deppad och man blir lite uppgiven när man försöker få till stånd någonting när det gäller självstyrelsen. Men jag ska också avrunda med någonting positivt, och i likhet med kollegan Annette Bergbo så tycker jag det var otroligt glädjande att Åland fick sin plats i UNESCO. Där kan vi åtminstone peka på att någonstans går det lite framåt och man måste ju glädjas åt det lilla här i livet.


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Gruppanförande | 14:20

    Tack, herr talman! Jag gissade att ganska mycket i den här debatten skulle handla om läget i vår värld, kriget mot Ukraina men också förstås självstyrelselagen som vi alla så ivrigt hoppas att ska bli av men som gång på gång stöter på nya problem. Jag skulle därför vilja lyfta två helt andra frågor i den här diskussionen. Det ena är svenska språket och det andra är den havsbaserade vindkraften som nämns i den här redogörelsen.

    Språkrådet var det ju mycket diskussion om här för många år sedan och som medbildare av det åländska Språkrådet så skulle jag vara lite nyfiken på vad Språkrådet riktigt gör i dagsläget och dess funktion i det åländska samhället. Vad är det man har tagit upp under åren i Språkrådet? Vilka problembilder är det man ser och vilka förslag till åtgärder är det man har kommit fram till?

    Jag uppfattar det så att för den gemene ålänningen så är det väldigt viktigt att Finland fortsättningsvis fungerar väl på två språk och särskilt inom myndigheter som ålänningar är i kontakt med men också inom vård och utbildning. Jag har förstått att under pandemin så har man ökat patientflödet till Åbo, till TYKS:en, eftersom sjukhuset i Uppsala har varit överbelastat under pandemitiden och det har gjort att kostnader för vård utom Åland har sänkts inom ÅHS.

    Det är ju mycket bra, förstås, och som jag upplever det så har man ett väldigt gott samarbete med TYKS:en i Åbo och ÅHS och det fungerar väl. Vården där är på alla sätt professionell och det har jag själv nyligen erfarenhet av med en nära anhörig. Det som är lite problematiskt så är språket. Det är uppenbarligen så att det är svårt att rekrytera tillräckligt många kompetenta personalresurser som också behärskar båda språken. Jag tycker att det är viktigt att ÅHS fortsätter understryka behovet av att patienter i en sådan sårbar situation som man är när man är inne för en operation - eller annan viktig vård - i Åbo, att man får service på svenska.

    Jag förstår förstås problematiken, förstås, men om det finns en ekonomiskt vinst här i att använda sig mera av vården i Åbo framom vården i Uppsala - det tjänar vi på - så kunde man kanske överväga att anställa någons slags hjälpare eller lotsar i Åbo som kan möta ålänningarna i dörren och faktiskt se till att ta dem dit de ska och fungera som översättare och kommunicera med både läkare och vårdpersonal men också kommunicera vidare med anhöriga. Jag tror att vi måste vara kreativa och söka praktiska, goda lösningar. Och om, som sagt, mellanskillnaden ekonomiskt gör att Åbo är så pass mycket förmånligare, vården är lika god, då måste man kanske hitta på ett sätt att komma över den här språkbarriären och fortsättningsvis kräva god service på svenska. Men där det inte går att få det tillräckligt väl ha den här typen av nya lösningar.

    Den andra frågan som jag vill beröra här så handlar om den havsbaserade vindkraften och den tas upp i det här dokumentet som en självstyrelsepolitisk fråga, möjligen en utrikespolitisk fråga. Den handlar om äganderätt. Den handlar om åländsk mark. Den handlar om näringsrätt och kanske nyttjanderätt av våra naturresurser. Och den handlar förstås också om goda kontakter med energibolagen i Finland och Sverige, både nätbolagen och kraftnätsbolagen, men också myndigheter, ministerier och försvarsmakten i vår omvärld.

    Den här frågan blev aktuell när den åländska havsplanen lanserades. Nu vet jag inte om den havsplanen har blivit godkänd av EU ännu men det kanske landskapsregeringen kan upplysa oss om, för hela den här idén om den havsbaserade vindkraften så bygger ju ändå på en godkänd havsplan. Så det är väl fundamentet i hela den diskussionen. Jag tycker det är väldigt positivt att Åland tar ansvar för klimatfrågan. Att vi vill vara med och skapa fossilfri energi, kanske till och med fossilfria drivmedel på sikt.

    Det åländska näringslivet har också visat intresse för de här projekten. Här finns det pengar att tjäna. Man hoppas än en gång att vinden ska bli en betydelsefull naturresurs i den åländska ekonomin och den åländska tillväxten. Samtidigt så kan jag inte låta bli att bli lite fundersam över hur vi ska hantera det här på Åland, på lilla Åland, gentemot de enorma bolag som har intresse av att etablera den här typen av resurser på åländska vatten och åländsk mark. Att vi de facto är lilla David i relation till Goliat med de enorma ekonomiska muskler och makt som de här bolagen besitter.

    Vinden är en värdefull naturresurs. Vi är beredda att upplåta den för intressen som kommer från andra länder. För kapital som kommer från andra länder. För en nyttjanderätt som kommer från utlandet. Jag förstår att man från landskapsregeringens sida funderar mycket över vad vi får ut av det här. Vad Åland får ut av det här. Och visst, vi kommer säkert att få ut någonting av det. Samtidigt så är det som alla investeringar och möjligheter, både en möjlighet och vissa risker. Jag tycker att den havsbaserade vindkraften kan bli en väldigt god satsning för Åland men vi måste också i det här parlamentet diskutera hur den andra sidan ser ut, hur vi faktiskt klarar av att manövrera i sådana jättelika internationella kapitalstarka intressen i landskapet som har en budgetomslutning som är vida över vad vi besitter här.

    Jag tycker också att man behöver fundera över den här naturresursen, hur kan man få den att ge Åland maximal utdelning. Kunde man skapa ett partnerskap t ex mellan åländska företag och åländska samhället i att själva vara en aktör på det här området? Inte bara upplåta vattnen åt någon annan att ta hand om. Jag kan tänka mig att man i Norge många gånger har tackat sin lyckliga stjärna för att den norska staten såg till att pengarna från olja och naturgas också kom oljefonden till nytta inte bara utländska bolag. Så jag hoppas att vi kan diskutera det här ganska öppet och fördomsfritt och både se på risker och möjligheter och hur vi upplåter våra naturområden, vatten och marker så att de på bästa sätt gynnar ålänningarna och vårt samhälle på lång sikt.


  • Talman! Jag har en stark samsyn med mycket av det som ledamoten Camilla Gunell för fram. Om jag börjar helt kort med den havsbaserade vindkraften så där har arbetet gått vidare - väldigt välstrukturerat måste jag säga - med ett arbete som sträcker sig över avdelningarna inom landskapets förvaltning och också med goda relationer och goda diskussioner både österled och västerled.

    Jag hoppas att vi så småningom, redan under våren, ska kunna föra en ganska öppen dialog i lagtinget också om hur tankarna går närmast med tanke på både jordförvärv och annat som sträcker sig över väldigt långa tider. Det bör finnas en bred diskussion innan man upplåter den åländska jorden för 40 - 50 år, kanske åt ett bolag. Åtminstone så att vi alla är införstådda med vad det betyder. Vi avvaktar ännu att vi ska få finans- och näringsutskottets betänkande kring meddelandet som sändes för snart ett år sedan till lagtinget och det ska väl komma så småningom. Där finns ju också en del substantiella inspel från lagtinget sida.

    Vad gäller Språkrådet så är det ju viktigt att man inte sammanblandar nationalspråksstrategin med vårt eget språkråd. Och den som lite följer med så vet ju att Språkrådet fungerar som landskapsregeringens referensgrupp i språkärenden i syfte att trygga och slå vakt om det svenska språkets ställning på Åland. Där har vi - när vi väl kom in i arbetet, det var annat som gjorde att vi var lite sena i starten - men jag tycker att det har utformats väldigt väl. Vi beslöt i inledningsskedet - det består ju som ni kanske känner till av representanter både från hälso- och sjukvården, kommunerna och tredje sektorn - att fördjupa oss i det sektorsvis.

    Vi har haft ganska bred, djup information från hälso- och sjukvården. Vi har fått ta del av kommunernas utmaningar, hur de ser på det i det privata näringslivet och nu vid sista tillfället så hörde vi tredje sektorn hur de uppfattar svenska språkets ställning på Åland och vilka problem som ibland finns i relationerna till rikssidan. Vi har också hört Ålands Idrottsförbund. Språkrådet fattar ju inga beslut, men vi har ju möjlighet via Språkrådets medlemmar och också via landskapsregeringen att ta de här frågorna vidare. Jag är själv väldigt bekymrad över svenska språkets ställning, inte på Åland, men jag är bekymrad över svenska språkets ställning i riket och vilka implikationer det får både vad gäller olika datasystem och vad gäller den dagliga businessen om man sen är sjuk eller om man gör andra besök.


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Repliksvar | 14:32

    Ja, det finns väldigt mycket att säga. Eftersom jag uppfattar att man inte från landskapsregeringen nu kanske tänker ta sig tiden att gå igenom Språkrådets, vad ska jag säga, om man har hört många sektorer kanske man också har identifierat nya problemområden, nya utmaningar och vilka åtgärder man i så fall föreslår för att möta dessa. Men det kanske nämnden kan återkomma till i sin granskning av det här dokumentet.

    Jag tror att den kommentaren om att skilja mellan Språkrådets verksamhet och nationalspråksstrategin var kanske riktad åt någon annan talare än till mig. Jag vet mycket väl skillnad på dem och var till och med och initierade bägge delar i tiderna.

    När det gäller vindkraften så hoppas jag att vi i utskottet, eftersom finans- och närings (… taltiden slut).


  • Talman! Det var inte menat som någon kritik det jag sade om Språkrådet, men jag hör ju många gånger i diskussionen att det finns en sammanblandning även inom den egna förvaltningen. Och när man talar med folk att vad är Språkrådet och vad är nationalspråksstrategin. Och var är landskapet med och var är man inte med. Det var nog inte meningen från min sida att komma med några pekpinnar.

    När det sedan gäller den havsbaserade vindkraften så är det ju en enorm möjlighet som dyker upp. Men det kräver nog också sans och balans och att man verkligen har tänkt igenom processens alla delar, både kortsiktigt och också på väldigt lång sikt innan det kan förverkligas. Men landskapsregeringen är öppen till sinnet och vi är beredda att också föra diskussionerna i Ålands lagting.


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Repliksvar | 14:34

    Tack! Det tycker jag är mycket, mycket bra. Jag tror att vi alla ser möjligheterna i de här stora projekten. Samtidigt som man kan bli väldigt överväldigad över proportionerna i de här bolagen, vars resurser är enorma. Och där vår åländska storsatsning, Finlandskabeln, är att betrakta som en sytråd i sammanhanget. Så man behöver nog ha både kompetens och god planläggning, framförhållning och veta vad man sysslar med, tror jag, innan man rullar ut den här spelplanen.


  • Jag tycker att ledamoten Gunells intresse för Språkrådet är glädjande och jag kommer ihåg att det tillsattes på basen av en motion som Ålands Framtid lämnade in och en utredning som Gunilla Sanders gjorde. Och det har ju levt lite olika liv, Språkrådet, ibland har det varit på högsta nivå - som det var från början - och ibland har det varit nerprioriterat. Vi blev oroliga från Ålands Framtids sida när det inte tillsattes, så pass mycket att vi till och med måste skriva insändare om det. Men det är en viktig fråga. Det är en viktig instans. Sedan tyckte jag att det var intressant, i och för sig, det att man skulle - om jag förstod förslaget rätt - ha någon typ av språklotsar vid sjukhuset i Åbo. Avtalet, om jag inte är på fel, så är väl ändå utformat så att det är upp till TYKS:en att se till att det ska fungera på svenska.


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Repliksvar | 14:35

    Tack! Jag tycker ordet språklotsar var en bra benämning av det jag försökte presentera. Det var precis mitt i prick och kanske det är utifrån det begreppet vi ska fortsätta diskussionen.

    Visst är det så, i avtalet mellan ÅHS - i alla fall som det var i tiderna, jag vet inte exakt hur det är formulerat idag - så är ju den här språkklausulen väldigt relevant, aktuell och viktig. Men man ser ju med rekryteringen av sjukvårdspersonal överallt i hela Norden och världen att det är jättesvårt att rekrytera över huvud taget. Att sedan kunna rekrytera tvåspråkiga är ännu svårare. Så med ödmjukhet inför den svårigheten så kunde det här kanske vara temporärt eller långsiktigt en lösning.


  • Ja, som jag var på väg att säga att enligt avtalet så är det ju upp till TYKS:en att se till att det här fungerar. Sedan har vi en verklighet och därför avfärdar jag inte det här förslaget på något sätt. Vi kommer säkert så småningom att bli tvungna att välja de alternativ som kostar oss mindre. Det är möjligt att det kan vara någonting, men samtidigt bör vi ju tänka på att - speciellt äldre människor som inte förstår ett ord finska - så är det nog hårt om man blir i en språklig miljö och vårdas om man inte överhuvudtaget förstår vad som sägs runt omkring en. Så vi behöver ju ändå absolut hålla dörrarna öppna så mycket vi kan mot vården västerut för då fungerar det åtminstone på patienternas språk.


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Repliksvar | 14:37

    Precis, nu har det ju varit ett annat läge där man från svensk sjukvård inte haft kapacitet att ta emot åländska patienter. Därför vill jag understryka att vad jag har upplevt av vården i Åbo så har den många fördelar. Vi har ett dagligt flyg som trafikerar Åbo. Den är billigare än den svenska vården. Den är av mycket god kvalitet, alltså verkligt god kvalitet, och fräscha, fina utrymmen. Så det finns ju liksom många fördelar. Men språket måste förstås garanteras. Man ska inte utsätta ålänningar, gamla och unga, i en så sårbar situation av sitt liv för att inte kunna förstå vad som händer runt omkring en. Där måste vi hjälpa till.


  • Ledamot Wille Valve (M) Replik | 14:38

    Tack! Ledamoten Gunell lyfte språklots, det är något som finns i regeringsprogrammet. Det står så här; "att den svenskspråkiga närvaron på Åbo universitetscentralsjukhus är mycket viktig för åländska patienter. Landskapsregeringen utreder i samarbete med ÅHS möjligheterna för att trygga språkservicen". Nå, för ungefär tre - fyra veckor sedan hade vi en halvtids genomgång av regeringsprogrammet, hur har det här förverkligats så här långt. På den här punkten så konstaterade vi att Åbo universitetscentralsjukhus själva har tagit initiativ för att stärka den svenskspråkiga närvaron i Åbo. Och det är väldigt viktigt. Nu återstår för oss att väldigt noga följa upp effekterna av detta, att det verkligen blir positiva effekter för de ålänningar som av orsak eller annan måste vårdas i Åbo. Det här är ju förstås en positiv förändring.


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Repliksvar | 14:39

    Nå, men det är mycket bra att också TYKS:en ser att den här servicen kan brista på vissa håll och själva tar tag i situationen i den bemärkelse det går att förbättra - om jag vet inte - på lång eller kort sikt. Det här är ju en utmaning som heter duga att försörja organisationen - dessutom så stor - med tillräcklig personal både på läkar-, sjuksköterske- och närvårdarnivå. Men kanske ledamoten Valve som är ÅHS ordförande kan ta den här idén om språklotsar med sig i den vidare hanteringen.


  • Ledamot Wille Valve (M) Replik | 14:40

    Tack! På kort sikt så har denna förändring skett. På lång sikt så har vi sedan avtalet med Åbo universitetscentralsjukhus och ledamoten Gunell kan vara fullkomligt trygg i att ÅHS:s styrelse kommer att följa upp att hela avtalet följs och också stödja Åbo universitetscentralsjukhus till att förverkliga språkbestämmelserna i avtalet när så behövs.


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Repliksvar | 14:40

    Ja, det tycker jag låter bra. Jag vet att det någon gång i tiderna diskuterades till och med sanktioner om man inte uppnår den här bokstaven om att faktiskt kunna erbjuda service på svenska. Och det är ju så att det finns personal som kan svenska, men alla kan inte. Efter att ha varit där själv med min far bara för en kort tid sen så kan jag konstatera att vi skulle inte ha kommit ens till blodprovet om inte en av oss hade pratat finska. Så det är viktigt. Den här lotsen - om han skulle ha varit ensam - skulle den här lotsen ha behövts från att man kom innanför dörren tills man kom tillbaka med helikoptern till ÅHS.


  • Talman! Jag vill diskutera vidare kring den havsbaserade vindkraften. Vi ser ju nu en situation där man i norra Europa konstaterar att det är vinden som är vägen framåt. Samtidigt ser vi väldigt många kommuner som säger nej tack, inte här, det bra med vindkraft men inte i mitt närområde. Och när det gäller den havsbaserade vindkraften så har vi också problem med försvarsmyndigheterna som tycker att de ofta är rätt olämpligt placerade. Därtill har vi den här kryddan med hembygdsrättsfrågor och annat som kommer till och också näringspolitiska överväganden. Jag ville med min replik bara understryka det som ledamoten Gunell sade att det här kräver nog en större sittning i lagtinget som helhet. Nu har finans- och näringsutskottet fått gjort ett första utlåtande över en mycket preliminär plan. Men ska vi hinna vara med på tåget så gäller det att vi inte är passiva utan att vi faktiskt är proaktiva i den här rörelsen.


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Repliksvar | 14:42

    Min avsikt med den här frågan är att försöka vara proaktiv. Det ska inte vara så att landskapsregeringen förbereder och förbereder och satsar 1,7 miljoner på den här planeringen. Och sen så dyker det upp i sista hand. Nej, vi är inte beredda på Åland att upplåta tusen kvadratkilometer areal, vattenareal, åt utländska bolag, kanske med investorer från länder som inte är helt demokratiska osv, osv. De här frågorna måste diskuteras nu och inte sen. Och om vi ska hinna med i den här utvecklingen, om det är den eniga åländska viljan att vi ska det, så har det ett pris. Och det priset måste vi vara medvetna om hur högt det är och vad det handlar om. Och framför allt så tycker jag man måste ställa sig frågan om det finns pengar att tjäna här. Och det finns det ju, multum. Vilka intressen är det som ska få de resurserna eller kan vi på åländsk (… taltiden slut).


  • Talman! I fall det var otydligt så var det just den här proaktiviteten som jag ville stödja i dom resonemangen. Jag tror det kommer att komma mycket intressanta utspel nu, framför allt från EU- nivå. Alltså dels när man säger att man vill begränsa ägandet av grundläggande infrastruktur, kanske till Europa, men i alla fall till vissa länder. Man vill inte ha in vilka länder och ägare som helst in i energifrågan. Men man ser också den här frågan kring att det i princip är omöjligt att verkställa den gröna energiomställningen. Tyskland har en rigorös lagstiftning som gör det väldigt, väldigt svårt att anlägga vindkraftverk, om jag förstått saken på rätt sätt. Så här blir ju frågan hur kommer nationerna att agera? Kommer man som kommun att kunna säga nej till ett vindkraftverk? Och vad kommer EU att trycka på med? Jag skulle inte bli förvånad ifall det kommer direktiv som ställer högre krav på att verkställa grön energiomställning och också minska rättigheten till att säga nej.


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Repliksvar | 14:44

    Hursomhelst så jag har också lämnat in - Socialdemokratiska gruppen - en motion om en energipolitisk strategi, eftersom t ex i Sverige hänvisar man gång på gång till den energipolitiska överenskommelsen där partierna har gått in för en långsiktig gemensam linje för hur mycket kärnkraft man ska bygga, hur mycket fossil kraft osv. Och här finns det ju för åländsk del en hel del frågor att besvara kring vilken lagstiftning vi behöver, vilken finansiering vi behöver, vilken kompetens vi behöver för att kunna hantera sådana här giganter på det här. Vilken planläggning och vilka strategiska beslut som håller över tid. Så jag hoppas vi kan återkomma i samband med motionen men förstås också kring de här självstyrelse och näringspolitiska ägandeaspekterna i nämndens behandling.


  • Ledamot Liz Mattsson (C) Anförande | 14:45

    Fru talman, jag skulle vilja få behörighet om att bordlägga debatten till nästa måndag. Och sedan till mitt anförande.

    Under den tid som Finland och Åland varit en del av EU har man upplevt flera lönsamhetskriser inom jordbruksbranschen och redan innan kriget i Ukraina kom varningar om dålig lönsamhet både i Sverige, Finland och på Åland.

    Senaste veckorna har vi sett en drastisk prisökning på drivmedel och konstgödsel. Forskningscentralen PTT bedömer att priset på handelsgödsel kommer att stiga med 65 % under år 2022. Även priset på foder, växtskyddsmedel och byggmaterial m m kommer att stiga rejält och därmed påverka marginalerna.

    Flertalet mjölkgårdar på Åland rapporterar att det har fått ökade omkostnader med ca 10 000 euro de senaste månaderna och med de marginaler som tidigare funnits inom mjölkproduktionen förstår man att en sådan här drastisk ökning snabbt leder till en lönsamhetskris. Att producera mjölk kostar i dagsläget tio till elva cent mer per liter än bara för ett år sedan.

    Trots att det i första hand är mjölkgårdarna som har det extra tungt just nu hänger all livsmedelsproduktion på Åland samman. Lägger en mjölkgård ner på Åland så kan det ha förödande konsekvenser även på annan livsmedelsindustri och livsmedelsproduktion.

    Hur kan Åland säkra en lokal livsmedelsproduktion och vad kan vi göra lokalt och snabbt? När jag funderar på den frågan så är svaret att jag tror att tyvärr kan vi faktiskt inte göra så jätte, jättemycket men vi behöver vara kreativa och noga följa den situation som råder och vi ska ha ett gott samarbete med Finland.

    Finland har beviljat ett stort krisstöd till lantbruket, hela 300 miljoner euro. Åland kommer liksom övriga regioner i Finland att få ta del av dessa pengar. Eftersom situationen är akut skulle en utbetalning behövas omgående men man befarar att det kommer kunna ta ända till hösten. Här behöver Åland se på möjligheterna att genom t ex LBU-programmet och LFA-stöden eventuellt tidigarelägga utbetalningar.

    Det här är ett klockrent exempel när inte EU inte riktigt fungerar helt optimalt och där en lokal näring drabbas av byråkrati och tröga decentraliserade beslutsgångar. Samtidigt har världshändelserna som nu sker satt fart på diskussionen om matförsörjningen inom EU och det kommer tydliga besked om att EU vill satsa ännu mer på ett mångsidigare jordbruk och på en stark självförsörjning.

    Det nationella stödet om 300 miljoner euro är i sig jättebra och visar på att Finland förstår problematiken och är angelägen om att hela landets livsmedelsproduktion skall tryggas i detta läge. Bara stödet utbetalas i tid kommer det att underlätta den svåra situationen som råder. Jag är medveten om att landskapsregeringen också som bäst undersöker alla möjligheter att hjälpa till och att man ser över möjligheterna att tidigarelägga utbetalningen av stöden. Finns det möjlighet att betala ut stöd till midsommar istället för december är det en åtgärd som skulle vara till stor hjälp för lantbrukets situation. Jag vill också i sammanhanget lyfta transportstödet som Åland tog i bruk första gången i budget 2021. Det här är extra viktigt just nu. Även beslutet i nya CAP-strategin om att öka andelen produktiv mark istället för att ha den i träda är en viktig långsiktig åtgärd för att öka självförsörjningsgraden i hela Europa.

    Det långsiktiga problemet som råder är dock priset på mat. Maten är för billig. Sist och slutligen så är det butikerna, de stora kedjorna, som måste betala mer till bonden. Forskningsinstitutet PTT förutspår nu att matpriserna kommer att öka med 11 % under sommarn och hösten, det är den största prisökningen på mat som skett på mycket, mycket länge. Här hoppas man verkligen att prisökningen kommer till de som också måste ta smällen för ökade råvarukostnader.

    Fru talman, jag ville bara ta tillfället i akt och igen lyfta vikten av den lokala livsmedelsproduktionen, ingen får ta den för given och det är mycket viktigt att våra producenter överlever denna akuta likviditetskris för att vi på Åland skall kunna säkra en närproducerad matförsörjning i en orolig värld.


  • Talman! Som reflektion till ledamoten Mattssons anförande så kan man ju konstatera att när coronapandemin kom och tjänstesektorn blev extremt utsatt så fattade landskapsregeringen väldigt snabba beslut med ganska stora summor som gick ut som stödåtgärder. Nu är det väldigt, väldigt tyst. Det finns inga sommarjobbssedlar för jordbrukare när man skulle kunna få i princip gratis arbetskraft såsom tjänstesektorn och restaurangerna fick. Man ser heller inga andra snabba åtgärder med kreativa lösningar så som man kom fram till då tjänstesektorn drabbades. Har ledamoten Mattsson någon analys kring varför det på det här sättet?


  • Ledamot Liz Mattsson (C) Repliksvar | 14:51

    Tack fru talman! Jag har ingen ingående analys, men det här har ju gått väldigt, väldigt fort som allt annat. Allt rusar i världen som är och jag vet att det här diskuteras. Man har från landskapsregeringens sida en god kontakt till den näringen. Sommarjobb och så vidare är väl en sak, men jag tror i första hand nu så väntar vi på det här krispaketet för att se hur vi kan fördela ut det med de verktyg vi har i verktygsboxen.


  • För att dra en parallell till coronakrisen så var det ju samma sak där. Alltså det kom resilienspaket och det kom andra nationella åtgärder via business Finland. Men vi valde ändå att ha en egen näringslivspolitisk filosofi från Åland, just därför att tjänstesektorn var så mycket större på Åland än vad den är i övriga landet. Men också jordbruket är ju en jättestor del på Åland och vi vet att utan jordbruket så är det så många andra delar som faller. Jag menar att vi har stora bolag som är helt beroende av att jordbruket producerar - transportsektorn - det är enorma ringar på vattnet, effekter från hela jordbrukssektorn. Jag är faktiskt förvånad. Vi planerar nog från Liberalerna att väcka ett initiativ i den här frågan för det är lite märkligt det som händer. Visst, det har kommit snabbt på. Samtidigt var krisen i jordbrukssektorn känd redan i november och den har bara accentuerats. Men coronapandemin kom ju också snabbt, eller hur ledamoten?


  • Ledamot Liz Mattsson (C) Repliksvar | 14:52

    Jag tror vad det gäller den här delen så behöver vi alla kreativa hjärnor vi kan hitta för att få vårt samhälle att snurra. Att säkra livsmedelsproduktionen på olika sätt så är väldigt, väldigt viktigt just nu. Och som sagt, det förs diskussioner om vad man kan göra. Jag ser också fram emot olika andra kreativa lösningar även från oppositionens sida. Men vi jobbar på det och vi funderar.


  • Jag är förstås glad att ledamoten Mattsson tar upp lantbrukets likviditetskris. Jag var ganska ensam när jag började prata om det i början av november. För redan då såg man vart det var på väg. Men jag måste vända mig mot när ledamoten säger att vi kan inte göra så mycket här på Åland. Det kan vi ju faktiskt göra. För ganska förenklat kan man säga att vi har behörighet ungefär fifty - fifty vad som hör till Finland och vad som hör till Åland. I samband med EU-medlemskapet - jag råkar ju veta själv i och med det att jag var politiskt ansvarig - så hade vi betydligt högre riktade stöd - 30 procent högre stöd hade vi än vad man hade i Finland - och det hade vi på grund av småskaligheten och på grund av transportberoende. Så det är klart att vi kan göra bara vi vill och det är nog dags att sätta i gång med (… taltiden slut).


  • Ledamot Liz Mattsson (C) Repliksvar | 14:54

    Till exempel transportstöd är ju en sådan sak som vi har satt in redan och en sådan sak som kan underlätta för livsmedelsbranschen. Har ledamoten något ytterligare förslag på snabba åtgärder som man kan göra?


  • Transportstödet var absolut en bra sak som jobbar i rätt riktning. Jag kan säga att på de möten som vi har haft varje måndag morgon så har jag lyft det här hela hösten. Vi måste göra någonting och jag har räknat upp företag som kommer att stå på öronen redan och snart är det i offentligheten. Så de stödprogram som fanns då t ex är fortfarande godkända inom EU-världen, det är bara att damma av dem om viljan finns. Jag hoppas verkligen nu att vi börjar göra någonting konkret, för det är verkligen hög tid. Jag efterlyste det redan i början av november.


  • Ledamot Liz Mattsson (C) Repliksvar | 14:55

    Jag kan inte annat än hålla med. Det är verkligen god tid. Det är oerhört viktigt att vi säkrar vår livsmedelsproduktion. Jag tror aldrig att krisen har varit så djup inom livsmedelsproduktionen som den är just nu och vi ska använda våra kreativa hjärnor och den verktygsbox vi har här på Åland. Och det var det jag ville förmedla i mitt anförande i dag.


  • Ledamot Jesper Josefsson (C) Anförande | 14:55

    Fru talman! Jag vill understöda bordläggningen och bordläggningstiden.


  • Ärendet föreslås bordläggas av ledamot Mattsson med understöd av ledamot Josefsson. Bordläggningstiden föreslås till den 11 april, inkommande måndag. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Återstående talare på listan får uttala sig.


  • Tack, fru talman! Jag tänkte svara med tanke på historiebeskrivningen så att inte ledamotens Zettermans goda fråga ska bli hängande i luften allt för mycket. Varför har det inte hänt mer än vad som har hänt efter att den akuta energikrisen också är på väg att utvecklas till en akut livsmedelskris? Också delar av det åländska jordbruket står definitivt inför våldsamma utmaningar.

    För det första har ju EU reglementerat jordbruks- och livsmedelsproduktionen i detalj. Som ledamot Eriksson sade så har vi ett utrymme, men alltid när man dammar av så måste det notifieras på nytt, så att säga.

    Varför man inte kan jämföra det som händer nu med senaste tiders krispaket för att rädda lönsamheten och sysselsättningen i det åländska samhället är ju att där kom ju EU ganska snabbt emot genom att höja t.ex. de minimistaket upp till 800 000, vilket gav möjlighet för exceptionella åtgärder. Sedan var det kanske lättare att vara proaktiv från landskapsregeringens sida när man kunde bryta ner det t.ex. till dessa sommarpraktikanter. Man kunde se till att över 400 åländska ungdomar hade en sysselsättning, så det var lättare att hantera det.

    Men näringsminister Fredrik Karlström funderar på det här och har lovat att i samband med nästa tilläggsbudget så kommer det att finnas förslag på konkreta åtgärder, för att i alla fall lindra något av den stundande krisen.


  • Talman! När jag fick höra här för ett tag sedan att utbetalningarna, tilläggsmedlen från EU, kommer först i höst så blev jag ju faktiskt oroad. Man kan ju också tänka sig att en högre prissättning också kommer att nå producenterna, men det får man skörda i höst, både bildligt och bokstavligt, samtidigt som EU-stöden kommer först då. Man har ju en mycket svår tid framför sig nu fram till att man både får betalt för sina produkter och till EU-stöden kommer. Här borde landskapsregeringen nog kunna hitta någonting som de kan bistå med. Jag tycker att man jobbade kreativt och lösningsorienterat när det gällde coronapandemi, lite av den andan in i det här så ska man säkert kunna bistå på något sätt gentemot jordbrukarna.


  • Fru talman! Det enda jag kan lova här och nu är att om det finns en möjlighet så kommer näringsminister Karlström att hitta den möjligheten. Ni vet alla att han är enormt kreativ. Jag vet att han funderar på ett antal alternativa modeller för att hantera det här, men det kommer också att kräva att man stämmer av med Bryssel. Det är väl det som gör att det tar tyvärr alltför lång tid.

    När det gäller de ekonomiska möjligheterna, musklerna för oss, så kommer vi naturligtvis att göra som tidigare. Det här är en sådan kris som är så pass stor så att vi måste tillsammans försöka hitta de pengar som behövs. Sedan är det en annan sak hur långvarig krisen i Ukraina, de ryska krigsbrotten i Ukraina som pågår som bäst, blir. Då talar vi nog om kostnader som naturligtvis kommer att bli enorma också för det åländska samhället.


  • Talman! Det här är en fråga som inte alls bara drabbar Åland och inte heller bara Norden, utan hela Europa. Vi ser en global katastrof faktiskt framför ögonen med den matkris som det innebär. Därför uppfattar jag att det inte vore förvånande ifall man från EU:s sida skulle luckra upp vissa regelverk temporärt, precis som man gjorde under coronapandemin när det gäller stöd och stödjande åtgärder. Här hoppas jag att landskapsregeringen nogsamt följer och gemensamt tillsammans med de övriga nordiska staterna - där man också har mer småskaliga, kanske inte fullt lika småskaligt som här men ändå mer småskaligt ifall man jämför med de centraleuropeiska större jordbruken - skulle kunna trycka på att man skulle luckra upp de regelverk som behövs. För EU visar minsann handlingskraft nu, man är inte fast i byråkratins kvarnstenar.


  • Jag delar helt ledamotens förhoppningar om att EU kommer att vara proaktiva och som påminner om det man gjorde i samband med pandemins eskalering.

    Jag delar också synen på den globala livsmedelskrisen. Den kommer tyvärr bara att tillta om vi tänker på Afrikas horn, där är 13 miljoner människor i akut nöd och skulle behöva otroliga mängder stöd och hjälp på olika sätt. Det är märkligt, men faktum är att livsmedelsproduktionen kommer att bli en utmaning för dagens mänsklighet.


  • Tack, fru talman! Ja, ministern det är ju så att energifrågor, prisbilder, bränslekostnader och allt sådant är viktiga frågor. Men den största krisen som pågår globalt är ju klimatkrisen. Man kan konstatera att det skulle vara ansvarsfullt att Åland behöver se på en helhetsbild nu för hur vi ska föra den här omställningen på Åland som både är ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar och rättvis. Det går inte längre att vänta. Man kan inte ta en kris för en kris, för den stora krisen pågår där ständigt i bakgrunden och de här frågorna blir lite åsidosatta känner jag. Man tänker mera på ekonomin och prisbilden just nu än det som verkligen sker runt omkring oss.


  • Tack, fru talman! Ledamot Eckerman har naturligtvis rätt i att det är så lätt att de akuta kriserna gör att vissa saker skjuts i bakgrunden. Men jag känner ändå, utgående från den diskussionen som fördes för en stund sedan här i talarstolen i replikskiftena, att vi håller på att jobba aktivt med det hållbara dvs. vindkraft, solkraft osv. Jag känner att vi försöker ta de nödvändiga stegen, även om det är helt okänd terräng och därför tar det tid. Samtidigt påtalades det från talarstolen att det är oerhört viktigt att vi tar de stegen på rätt sätt. Det är stora värden som står på spel under lång tid och därför är det oerhört viktigt att lagtinget kommer att vara med i den processen genom att lagtinget ska bl.a. vara med och bestämma om arrenden för de här områdena etc.


  • Tack, talman! Den åländska livsmedelsproduktionen är i krigets skugga, i allra högsta grad, en självstyrelsefråga lika mycket som en näringslivsfråga. Jag anser att när det handlar om Ålands självförsörjningsgrad så är det ju hela landskapsregeringens ansvar att vi bibehåller den under en kris och allra helst så är det ju vicelantrådets. Det gäller ju att se till att de åländska producenterna håller sig över strecket nu under den här krisen och ser till att man att man hjälper dem så långt det går tills stödpengar utifrån kan hämtas. Och precis som vi hörde i det tidigare förtjänstfulla anförandet av ledamot Mattsson så är ju det åländska livsmedelsklustret väldigt tätt sammanlänkat och det riskerar ju alltid att ske en dominoeffekt ifall enskilda företagare går i kras. Det här är något som jag anser att är ett av de mest akuta, det handlar om samhällets resiliens. Det handlar om att vi ska behålla de resurser vi har och som kan tas till i frågan om en kris.


  • Tack, talman! Ledamot Påvals har naturligtvis rätt. Jag delar helt farhågan om just detta beroende. Ålands centralandelslag måste få ungefär den produktion som de har idag. Samtidigt vet vi att det finns mjölkproducenter som känner, hur ska de mäkta med att få den avkastning i form av konkret mat till djuren att fungera när man ser på dels behovet av att köpa konstgödsel och så vidare? Här blir det kanske en skillnad mellan de som har tillgång till egna marker och den vägen i alla fall kan få livsmedel, medan andra som arrenderar och utöver det också ska köpa konstgödsel så kommer att ha det tufft. Men, som sagt var, vi vi får göra en kraftansamling igen, kanske precis som man gjorde när man räddade chipsfabriken för ett antal år sedan. Vill vi, så kan vi!


  • Tack, fru talman! Ett tillägg. Att lägga vikt på just det sammansatta landskapsregeringens ansvar, att den här frågan inte enbart är näringsministern ansvar. Centern har nio mandat och stor del av landskapsregeringen är centerstyrd. Det är många av era väljare som har väntat sig att det här ska skötas. Jag hoppas verkligen att den kraften nu syns när det behövs. För det här är en fråga som är akut nu. Det här är en fråga som många av de lantbrukare, som vi idag har pratat med, säger att det kan svänga på en dag. Det handlar nog om att man tar i det här direkt och ser till avsätta medel för att stöda dem så långt det går tills det är möjligt att få tag i externa medel.


  • Talman! Jo, avslutningsvis ledamot Påvals, det är därför som jag begärde ordet, även fast det inte är mitt ansvar i dagsfrågorna. Men frågan är så oerhört central och avgörande viktig.

    Vi får rapporter av enskilda djurproducenter och andra producenter och man pratar om en utökning av månadskostnaden på över 10 000 euro. Det finns inte alls möjligheter att få den typen av nya intäkter. Om det här blir en långvarig kris så då talar vi verkligen nog om kris som blir på djupet och därför måste vi alla hjälpas åt. Jag är övertygad om att vi kommer att ha lagtinget med oss i det viktiga arbetet.


  • Ärendet bordläggs till måndagen den 11 april 2022.