Allmänt om demilitariseringen och neutraliseringen

Åland är demilitariserat, vilket innebär att militär inte får uppehålla sig på Åland och Åland får inte befästas. Åland är även neutraliserat, och ska därmed hållas utanför krigshändelser. 

När Åland år 1809 införlivades med det ryska kejsardömet påbörjades byggandet av en stor fästning i Bomarsund på fasta Ålands östra sida. Under Krimkriget angreps och intogs fästningen av trupper från Frankrike och England. Vid den efterföljande freden i Paris 1856 demilitariserades Åland genom en ensidig förpliktelse från rysk sida.

När Nationernas förbund år 1921 fattade beslut om Ålands statstillhörighet bestämdes också att en internationell konvention skulle upprättas. Genom konventionen bekräftades demilitariseringen från år 1856, och samtidigt neutraliserades Åland.

Konventionen från 1921 undertecknades av tio stater. Ryssland är inte part i konventionen men i Moskvafördraget om Ålandsöarna 1940 och fredsfördraget i Paris 1947 finns bestämmelser om Ålands demilitarisering, däremot nämns inte neutraliseringen. Konventionerna hittar du i Ålands kulturstiftelses publikation Internationella avtal och dokument rörande Åland.

Den som har hembygdsrätt och som har flyttat till Åland före 12 års ålder är befriad från värnplikt. Demilitariseringen är dock inte orsaken till värnpliktsbefrielsen utan befrielsen är i första hand ett språkskydd.